- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
485

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga omständigheter fört honom, och tillika undvika allt livad som
kunde kasta ett ofördelaktigt ljus på hans höghets och norska folkets
karakter. Hans höghet prins Kristian hade förklarat, att lian icke
kunde inlåta sig på något utan riksförsamlingens hopkallande. Han hade
föreslagit ett vapenstillestånd för att kunna rådfråga nationens
representanter. Men dessa förslag kunde de allierade makternas sändebud
endast bifalla på vissa hufvudgrmider *.

Men på ingendera af dessa föreslagna liufvudgrunder ville prins
Kristian ingå ntan många jemkningar och ändringar, som nästan gjorde
dem till intet. I synnerhet förklarade både han och statsrådet sig emot
att i svenskarnes händer öfverlemna fästningarne. Sedan alla
bemödande å ministrarnes sida varit förgäfves att bringa öfverenskommelse
emellan Sveriges fordringar och Norges anspråk till stånd, lemnade de
i slutet af juli Kristiania, och nu tillkom det svärdet att slita dem.

Vi hafva sett att svenska trupperna i hastiga marscher nalkades
Östersjöns stränder, att Karl Johan redan under den 21 maj ifrån
Ly-beck tilltalat dem med uppmuntran att icke nedlägga vapnen, innan
föreningen vore verkstäld. Sjelf, gick han ombord på en fregatt till
Karlskrona, der han under folkets jubel mottogs. Hans resa från
denna stad till hufvudstaden var endast ett triumftåg. Öfverallt
tolkade sig den allmänna erkänslan, ty tillförsigten hade ånyo fattat
allas bröst, sedan man i landet erfarit att hvarken Ryssland eller [-p]ng-land-] {+p]ng-
land+} veko från sina förbindelser. I Södertelje hade Karl Johan den
glädjen att omfamna prins Oskar och utanför Stockholm mötte honom
Karl den XIII och hans gemål, hvilkens hufvnd han prydt med en ny
krona. Sedan .de allmänna glädjebetygelserna slutat, intogo
sorgerna för det instundande fälttåget de herskandes sinnen. Striden var
äfven för Sverige betydelsefull, ty hittills hade fälttåg i Norge endast
hemburit olyckor och nederlag åt dess krigare och Sveriges ressurser
hvarken i folk eller penningar tålte några sådana. ”Detta land”, skref
Wirsén till Adlersparre, ”skall således blöda, då det öfriga Europas sår
är under förblödning; man vet ej livar allt detta slutar. Sverige, redan
så länge ett föremål för skakningar, kan ej utöfver en viss point, som är
nära för handen, mera uthärda sin närvarande belägenhet. Det är snart
på vändningsnunkten att antingen bli fast eller intet.”

* Jemfor Kristian VlILs memoarer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free