Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen gör sig förvissad, att dessa grundsatser för Norges
konstitution med full tillförsigt kunna läggas i en öppen dag för ett folk,
som länge saknat en säker upplysning om konungens verkliga afsigter,
och det är för att gifva dem en större och skyndsammare offentlighet, i
en tidpunkt då allt påkallar ett öppenhjertigt handlingssätt, som
konungen tillåtit oss att meddela eder, gode herrar och norske män, hans maj:ts
tankar i detta vigtiga ämne. Ehuru de iiro uppstälda i form af ett
ordentligt förslag, som innefattar allt livad konungen i anseende till
grundlagen ämnar stortinget föreslå, är det likväl vår pligt, då vi nu
till eder i förväg öfverlemna detsamma, att dervid uttryckligen
förklara, att all samfald öfverläggning deröfver med oss eller fråga om
de jemkningar och tillägg, som å eder sida kunna göras, bero af det
högtidliga förklarandet af de begge rikenas förening under en konung^
men under ömsesidiga grundlagars helgd.
Detta för Skandinaviens sfillhet och sjelfständighet så högt
påkallade förbund väntar nu af eder, gode herrar och norske män, sin
slutliga fullbordan. Ej mer med hotande vapen, men med broderliga
handslag, böra norrmän och svenskar mötas, till frejdande af
gemensam ära, till bevarande af gemensam frihet.”
Efter detta tal och på de första förslag, hvilka meddelades,
börjades i stortinget öfverläggningarne. Landtdomaren Nansen yttrade
frimodigt deröfver:
“Svårligen liar väl någon furste varit mer älskad och vördad af
den nation, som anförtrott sitt väl i hans händer än konung Kristian
Fredrik, en man af högt förstånd, ett raildt allvar, ett ädelt intagande
skick och en outtröttlig arbetsamhet. Från många trakter framburos
oifer på fäderneslandets altare och Fröndelags döttrar offrade sina
smycken till Norges krona. Sådan var sinnesstämningen öfver allt;
våra tappra skaror brunno af begär att mäta sig med Sveriges tappra
krigare och nationens förhoppning steg till det högsta. Men hvad
kunde förliknas vid hennes bestörtning, hennes forvåning, då på en
gång till Norges aflägsnaste trakter det budskapet skallade, att Norges
första fästning hade utan svärdsslag fallit i fiendens händer. Norges
krigare neka öfverallt, utan att på något ställe allvarligen mäta sig
med fienden och vid arméen herskade brist på alla nödiga krigsbehof!
— Var detta en följd af nedrigt förräderi, af låg trolöshet, eller af
eländig feghet?
Nej, medborgare! Så alldeles urartade äro våra landsmän ännu .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
