Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg ur Otto Mörners anteckningar - 1. Interiörer från agitationen 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
✓
terlöv, med flere andra värdiga riddersmän, jemte några i preste-,
borgare- och bondestånden, arbetade med största nit för att erhålla
prinsen af Ponte Corvo till kronprins.
För att ej fälla modet hos några svaga, ansåg jag mig ej böra
offentliggöra mitt qvarhållande i Upsala, hvarom äfven öfverste
La-gerbring bedt mig, utan deremot först söka väcka en motion om min
befrielse, hvilken likväl ingen vågade göra, ehuru jag låtit flere förstå,
att det vore en god sak, på det jag derigenom måtte korama i
tillfälle att framföra sanningen för rikets församlade ständer.
General von Döbeln ämnade väcka den ifrågavarande motionen,
men afhölls derifrån af general Wrede och andra, som voro mig och
den goda saken tillgifna; emedan på dem åter verkade de personer,
som verkligen voro tillgifna augustenburgiska partiet och hvilka voro
illslugare än dessa redligt sinnade män.
Anmärkningsvärdt är, att man såg nästan alla af militärståndet
med ifver antaga den goda saken, då deremot presterna, som — ehuru
de egde en chef, hvilken var böjd för att till Sveriges kronprins
antaga en fransk marskalk, nämligen sedan denne förändrat religionen
— likväl voro de som ifrigast motarbetade detta; emellertid vore det
att befläcka detta stånd, om man icke tillika medgaf att bland dem
funnos de, som af varm fosterlandskänsla arbetade på prinsens af Ponte
Corvo hitkomst; och af dessa må i synnerhet nämnas den lärde och
aktningsvärde professor Almqvist samt prosten J. Wijkman.
Med hvar dag förminskades förhoppningarne om en lycklig
utgång. Många, som vid början af riksdagen varit tillgifna det franska
partiet, öfvergingo nu på regeringens sida; men lyckligtvis var denna
långsam i alla sina handlingar, och som flere önskade att konungen
af Danmark blefve Sveriges konung och han äfven lät tillkännagifva
sin önskan att bli det, så verkade detta tidsutdrägt och misstroende,
hvilket var det enda, som kunde gifva det förstnämda partiet
förhoppningar. Ifrån Signeul i Paris, hvilken blifvit af mig underrättad om
alla de svårigheter, som syntes förestå det blifvande tronvalet, samt
äfven anmodad att enligt aftal då hitsända någon, hade också mindre
goda utsigter till ändamålets vinnande i Paris meddelats mig, och
äfven sade han mig i ett bref, att den tillämnade franske ministern icke
nu skulle komma till Sverige; men som Signeul anmodat mig söka
förmå då i Stockholm varande franska chargé des affaires tillskrifva sin
regering, att många’önskade erhålla prinsen af Ponte Corvo, blef han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
