Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 1. Hofvet i Kurland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kejsaren bedrar sig, då han råder mig att resa till
Kiel för att sammanträffa med drottningen», sade han
till general Fersen. »Hon är endast tillfälligt bosatt
der under afvaktan på brunnssäsongen i Pyrmont, dit
hon måste återvända, emedan denna plats är omöjlig
att bebo under vintern. Den smärta jag erfar
förorsakas icke af det förskräckliga i min belägenhet.
Van att lida, har jag mod att bära olyckan, och jag
väntar blott på mitt pass, men hvar skall min nièce få
tak öfver hufvudet? Det fins ej en vrå i Europa, der
vi kunde bli mottagna..!* och efter en paus tilläde
han: »Kom igen om två timmar och hemta mitt svar.t
Så snart han blef ensam lät han tillkalla grefve d’Avaray.
Isamråd med honom affattade han ett bref till tsaren,
och då general Fersen åt er infann sig, lemnade han
honom detsamma. Det blef öfverenskommet, att det
kejserliga beslutet skulle hållas hemligt ända till
kejsaren hade svarat, endast af hänsyn till hertiginnan af
Angoulême, hvars känslighet konungen önskade skona,
genom att rösta för denna hemlighetsfullhet. Han
oroade sig isynnerhet för henne; för hennes skull mer
än för sin egen harmades han öfver de stränga order,
som tvingade honom att lemna Ryssland, att midt i
vintern bege sig åstad, och att utsätta prinsessan för
den stränga kölden och den besvärliga resan.
Ända till den 20 jan. var man utan underrättelser
från tsaren, men den dagen erhöll Fersen nya order,
som han måste meddela konungen. De åtföljdes af de
nödiga passen för resan jemte det bref Ludvig XVIII
hade skrifvit till tsaren, hvilket returnerades utan att
ha brutits. Fersen, som ej sökte att förtiga sin smärta,
stannade efter detta meddelande en stund qvar hos
konungen. Denne började plötsligt gråta. Han
påminde sig att det var dagen före årsdagen af hans
brors död, att hans nièce, instängd i sina rum, genom
betraktelser och böner firade denna smärtsamma
åminnelsefest. * Måste jag störa henne i hennes tårar och
rycka henne ur hennes andaktsöfningar?» frågade han.
Fersen lofvade rörd att taga skulden på sig och
uppskjuta afresan ett par dagar. Konungen ville likväl
icke lemna hertiginnan af Angoulême i okunnighet om
det nya slaget, utan begaf sig till henne. Dörren var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
