Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johans efterlefvande samtida derför tillförsäkra honom
en oförgänglig ära. Öfver detta anticiperade domslut
blefvo emellertid meningarne redan #på 1850-talet delade
och vi befara att plurima veta, både till beskaffenhet
och antal, icke komma att utfalla på den beräknade
sidan.
Med ytterlig öfverraskning fann den kritiske
artikelförfattaren i Aftonbladet bl. a. i de Schinkelska
Minnena den upplysningen, att Karl Johan, innan
fjorton dagar ännu hade förflutit efter hans hyllning
af rikets ständer (den 5 nov. 1810) som tronföljare
redan var allvarligt betänkt på afskickandet af ett
hemligt sändebud till kejsar Alexander, för att söka dennes
vänskap och sluta sig till honom vid den motsedda
brytningen mellan Ryssland och Frankrike; och att han
knapt en månad derefter vid Czemicheffs
utomordentliga mission till Stockholm, »af hjerta och själ
fullbordade anslutningen, så att ryssen kunde skrifva till sin
herre: ’Kronprinsen har gifvit sin hand och sin handske,
förpligtat sitt ord och sin heder, han tillhör oss T»
Och hvad Schinkelska »Minnena» i detta afseende
meddela är dock endast en småsak i jemförelse med Czemicheffs
egenhändiga rapport till tsaren (fullständigt tryckt i
föreliggande arbetes första del, sid. 206 och följ.). Vid tanken
pa det lilla som af Schinkel uppenbarats rörande de
förtroliga samtalen mellan Karl Johans och ryske kejsarens
utomordentliga ambassadör arbetar sig Johansson upp till
ett fosterländskt patos, som kulminerar då han utbrister
i dessa epitet åt ryssvännen vid svenska tronens fot:
»–Karl Johan, som nyss med entusiasm blifvit
utkorad och hyllad af folket, just för att blifva vår
segerrike hämnare mot Ryssland; han, som det upphöjt till
arftagare af Karlars och Gustavers af århundradens ära
omstrålade tron, endast i den säkra förvissning att han
med Napoleons mäktiga hjelp skulle med oss återförena
det trogna brödrafolket, som våld och list slitit från
vår ännu blödande sida; han, på hvilken Sveriges och
Finlands blödande krigare satte sitt hopp att han i
spetsen för dem skulle med sitt snille och sitt svärd
för alltid krossa och tillintetgöra vår arffiende; han,
som utan en sådan sinnesstämning hos nationen, utan
denna hennes förtröstan; och utan hennes vissa förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
