Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Hazelius om Karl Johan.
nr
nödvändighetens politik, förestafvad af
omständigheternas kraf och af de europeiska folkens samfälda
uppresning mot en herskare, som då, för att bilda ett un i-,
versalvälde, under formen af den mest kolossala
sjelf-viska och dynastiska politik, förnärmade alla europeiska
nationaliteter. Den kan försvaras på dessa skäl och
man kan lyckas att om dessas vigt öfvertyga allt flera,
ju mera en oväldig framtid inträder för 1812 och Karl
Johan.
Säg nationalkänslan, — utbrister Hazelius
emfatiskt — att skälen till denna politiks antagande icke
voro ursprungligen svenska, icke först härflöto ur
öfver-tygelsen om att fäderneslandets fördel dervid var fästad,
men att den härflöt ur en regents sårade egenkärlek,
ur hans fruktan för sin ätts bestånd och att landets
väl fick medfölja såsom bihang; säg denna
nationalkänsla, att denna politik: förbundet med Ryssland,
kunnat undvikas, utan att förnärma Sveriges fördelar,
ja, att det på oss berodde att gifva utslag i saken, att
vi ’bildade kärnan i koalitionen mot Napoleon’, att
Rysslands makt var con amore beredd af Sveriges
konung, hufvudsakligen för att störta en hans ovän på
•en annan tron; — säg henne allt detta och hon skall
alltid uppröras i sitt innersta, liksom hon i dag gör
vid läsningen af sådana föregifna ’Minnen’.
Slutligen — tillägger Hazelius — ett ord om 1812
års politik. Vi yttra om den nu, hvad vi yttrade för
två år sedan, att hvad vi i densamma försvara, är
endast förbundet med Ryssland, icke dess vilkor. Vi
hafva förr en gång, och förnya det nu, reserverat os£
mot Karl Johans åsigt att öfvergifva Finland och i dess
ställe betinga sig Norge. Om han kunnat återfå det
förra, såsom det billigaste pris för att hela Sverige med
blödande hjerta förband sig med samma monark, som
nödgats medgifva att ’la Finlande n9est pas* la plus
belle page de mon histoire’ — så hade han bort göra
det. Om han det kunnat, må vara osäkert. Men för
svensk nationalkänsla hade det varit tillfredsställande
om det blifvit försökt. Men ty värr lemnar denna del
af ’Minnena’ den afgörande visshet, att det icke
försöktes, och att Karl Johan ej ens önskade det. Häruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
