Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ och gjort anspråk på sin del af det gamla
fäderneslandets spolia opima.
I kraft af 5:te artikeln af denna traktat, som den 3
mars 1813 undertecknats mellan Sverige och England,
hade den sistnämda makten i sitt bittra agg mot
Frankrike till Karl XIII, kronprinsen och hans dynasti, enligt
successionsordningen af den 10 sept. 1810, afträdt
besittningen af Guadeloupe, som då var ockuperadt af
de britiska trupperna. Detta afträdande hade egt rum,
hettes det, såsom skadestånd för förlusten af de
dotationer Napoleon hade fråntagit kronprinsen, ehuru denne
furste af egen tillskyndelse hade afstått från dessa
dotationer såsom varande omöjliga att behålla på grund
af den akt som han underskrifvit, då han antog valet
till svensk tronföljare1. Emellertid behöll England
alltjemt Guadeloupe och då norska insurrektionen utbröt,
en omständighet som öfvermåttan intrasslade Sveriges
ställning, fordrade Londonkabinettet uttryckligen att
hofvet i Stockholm skulle afstå från sina anspråk på
den franska kolonien, likväl mot en jemngod ersättning.
Denna ovilkorliga afsägelse egde verkligen rum. Men
i samma mån som de allierade avancerade i det inre
af Frankrike och Sverige blef mindre att frukta, blef
engelska regeringen kinkigare i fråga om storleken af
den lofvade ersättningen, och då koalitionens trupper
bemäktigat sig Paris, visade sig lord Castlereagh ännu
omedgörligare.
Sålunda stodo sakerna då Bernadotte, just som
han var färdig att lemna kontinenten, skref till svenske
ministern vid engelska hofvet: »Guadeloupe-affaren är
en vigtig sak, vi måste göra allt hvad i vår förmåga
står för att få behålla denna ö \ men om vi äro absolut
tvungna att afstå från den, såväl som från allt hopp
att erhålla penningar af Frankrike, så påyrka
åtminstone att vi få Surinam; om ändtligen milord
Castlereagh föresatt sig att göra allt för de andra och
ingenting för oss, så säg honom att eftersom vi äro de
1 Om Guadeloupe jemför B. II, sid. 185, noten. Vi förbehålla
oss att i slutet af detta band meddela ytterligare några kommentarier
rörande Guadeloupe-frågan, en finansoperation hvilken hittills varit
lika intrasslad och dunkel som förhållandet varit med rubelfonden,,
men hvaröfver vi äfvenledes se oss i tillfälle att omsider sprida ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
