Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gardet var uppstäldt på Skeppbron, der kronprinsen
stannade några ögonblick för att rikta några ord till
ett par af de kommenderande officerarne. Vid sitt
intåg i Stockholm saluterades h. k. h. af
hamnkano-nerna, Kungsholmens batteri och de fartyg, som
befinna sig här; i samma mån som kronprinsen närmade
sig slottet, såg man massan, som omgaf honom,
tillväxa. Slutligen i sjelfva porten till kungaborgen blef
en ung man, som oförsigtigt närmat sig, kullkastad af
ett af hjulen till h. k. h:s ’vagn. — Kronprinsen lät
genast stanna hästarne och kastade sig ur sin kalesch
för att komma den sårade till hjelp. Efter att ha låtit
öfverlemna honom till en kirurg inträdde han till fots
på slottets borggård. Den unge mannen blef förbunden
och ropade da han återkom till sansen: ’Lefve
kronprinsen!’
Jag vill gerna hoppas, att den skildring, det roar
mig att till de minsta omständigheter uppdraga, kan
gifva ers exc. åtminstone ett ytligt begrepp om den
lika lifliga som allmänna entusiasm, för hvilken
kronprinsen är föremål och som icke gör mindre heder åt
den nation, som visar den.
I förrgår gafs på slottet en stor bal, till hvilken
diplomatiska karen var inbjuden. Jag underrättades
dock på förhand genom en biljett från statsministern
att kronprinsen önskade gifva mig ett prof på sin ifver
att odla de vänskapsförbindelser, som förenade honom
med vår höge herre — på samma gång ett nytt bevis
på hans lojala och oförlikneliga uppförande, hvilket
med rätta förvärfvat honom en exalterad beundran och
kärlek till och med af de fiender han besegrat. ’Han
är den störste af verldens monarker,’ sade prinsen med
entusiasm, ’kejsaren känner mina känslor för honom
och jag vill gerna gifva uttryck åt desamma. Jag
inser att han måste ha många hemliga fiender, så
mycket talrikare som hans ära är stor; de skola kanske en
dag göra ansträngningar för att skada honom, men den
tillgifvenhet jag skänkt honom skall aldrig förneka sig.
Jag ber er försäkra h. maj:t, i det ni begagnar er af
riktig och nitisk vän, och att jag skall skatta mig ytterst lycklig att
kunna begagna mig af alla tillfallen, som sätta mig i stånd att gifva
detsamma bevis derpå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
