Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hu, så styggt, så styggt allt var i kväll och
så kallt. Aldrig förr hade hon kännt så bitter
vind. Lida, lida! Hvarför skulle hon lida så?
Var det då en sådan synd, hennes enda,
den att ha älskat vilse man? Nej, det var ingen
synd att tro! Hon var utan skuld, alldeles utan
skuld!
Länge satt hon på en stubbe i värkande
tankar och i ofrid. Men när hon så steg upp
till sist, flögo de svarta tankarna, som gjorde
håret hvitt, inte längre omkring henne. Hon
hade burat dem, herre, för gossens skull! Det
var bättre, att hon syndade, än att han skulle
bli slik som fadern!
Då, just när hon väl slagit af med sig själf,
kom det för henne i frigörande tydlighet, att
prästens ord måste ha gjort verkan.
Hon var dock inte född till sådant, hon —
Thora — inte alls född till sådant!
Hemmet drog henne med ens, så hon nästan
sprang.
Luften var blåmjuk med glanshvita
skybäddar, som bådade månsken.
Thora kände nu, att luften var mild — hon
kände det, herre! Och just då hade de räknat ut
en sådan elakhet att ta emot henne med.
Föga kan du stadsbo förstå, hur djupt en
sådan art af skymf kan träffa en stram
bondhustru. Från ljus och brasa i storstugan föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
