Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade lärt förstå, att Ragna skulle dö,
om han lämnade henne och att hon skulle så
göra, visste också jag, och det så säkert, som om
Guds änglar stigit ned och sagt mig det. Och
ändå . . . Om han for . . .
Vissa blommor kunna bara lefva i en viss
jordmån. Erik var Ragnas jordmån . . . hon
skulle aldrig slå rot hos någon annan . . . Och
ändå . . . Om han for . . . kanske att . . .
»Beror väl också på, hvem af dem Erik
älskar mest», sade jag till sist . . . som jag trodde
för att säga något . . . men jag var nog nyfiken
igen!
Erik ryckte till, och historien i blicken
skälfde, som om någon kastat en sten i dess djup.
»Åh», sade han slutligen, »sådant har jag nog
inte att ge — mer. — Nu har jag tänkt —
om Stig — som är — en sådan vän — skulle
vilja — säga Ragna . . .? Jag kan inte trampa ...»
Han kunde inte trampa . . .!
Så grofkänsliga äro vi människor, äfven de
finkänsligaste af oss!
Men jag kände mig behöfva göra bot, och
så lofvade jag att tala med Ragna. Erik såg
lättad ut; dessa två kvinnor skälfde nog i hans
samvete som darrande pilar! Sedan talade vi
om litet af hvarje. Långt hade ju inte Erik
hunnit på sin lifsstig ännu, men hvarje bit
mark han satt fotterna på hade lian undersökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
