Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Micco Pajko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalbaggar buro omkring dagg i Maria
nyckelpigas skålar, och ljärilar fladdrade i tusendetal.
»Micco Pajko, Micco Pajko», ropade de
klocklika rösterna.
Myrstackarna öppnade sig och lyste af
millioner ljus; ur bärgen komma långa tåg af
tomtar med kappor af guld och hammare af silfver.
»Micco Pajko, Micco Pajko», ropade
rösterna.
Micco Pajkos kaskett var kastad af hans
hufvud, det skyddande kritstycket fluget ur hans
ficka, och allt mera blått blef dunklet, allt mera
klart mörkret på svedjan, den räddande svedjan!
Han ilade dit. Men . . .
Hvad var det som flög där, ljudlöst och tyst
bland de bruna trädstubbarna, mellan hvilkas
armar smultronblommorna glänste hvita?
Jo, hästar, magra, dimhöljda hästar, med
blödande munnar, sönderpiskade sidor, och
uppsvällda bukar — hans, Micco Pajkos hästar.
Micco Pajko sjönk på knä, frossan kastade
omkull honom —. O, om han bara kunnat en
enda bön, men han kunde ingen!
Det blå blef allt djupare, hästarna allt
hvi-tare och allt vildare. Så rusade de emot honom
alla — alla beto, sparkade, slogo honom, ryckte
hans mun i blod med taggbetsel, ilagdt, han
visste inte på hvad sätt, så jagade de honom i
vida ringar bland de bruna stubbarna, nedåt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
