- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
15

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Naör Smärbukkin komd inn, so så an: „Ti komber äin gumma
mä huvu undi armn o äin pusa upa riggin". So så mödron åt
poj-kin: „Sprigg o gém de undi börde". Pojkin gjörd so. — Naer
gumman komd inn, so fråga ön: „Ä Smärbukkin häiman o i då?"

„Näj, han ä mä fådem ti sköin o hugg gränris", svara mödron.

wHe va skada, heu, så gumman, „ja sku hav äin gullsaks ti gäv
åt onon".

„Pi, pi, pi!" svara pojkin undan borde.

Gumman bad nu pojkin ti koma sälv o tå ut saksen från
pu-san. Hön va int stond ti få ut enna, naer ön va so gamal o stiver.
Men naer pojkin sku tå saksen, so tukka hön onon i pusan o för å
mae onon.

Men gumman hadd so laggt häim, än ön bläi huggroger up
vsein. So lådd hön nér pusan bräiväder vaein o gikk upp i sköin o
ita baer. Undi tidn fikk pojkin tåg i saksen o klift hol up pusan o
kröup ut diifrån. So hitta an äin passli stäin o lådd honon i pusan
i ställe, o so räist pojkin häim tibåka. Naer käliggin korad tibåks
o kasta pusan up riggin, so tikt ön: „0, lite bläi e lastare åter naer
man fikk kvil seu. Naer ön ättarst komd häim kogkand mä sin
bärdo, so fråga hön åv flikkan — si hön hadd äin dötro o — om
ön hadd vatne varmt räidan. Ja, he hadd ön nö. So tö gumman
pusamunn ipi o sku släpp pojkin i griton ti kökas; men to för griton
sönder o te stör stäin rulla nér up golve. Än käliggin bläi fararga,
naer Smärbukkin hadd spaela åt enna äitt slikat äitt spratt, he kan
man farstå, men kva kund ön gära.

Äin anan gaggo skäld åter Gulltann. To så mödron åt pojkin:
„Gå ut o sia kvafari Gulltann skälder". Naer pojkin komd inn, so
så an: „Te sama gumman, som i sistist sku fér bort me, komber
åter mä huvu undi armn o pusan upa riggin".

„Gå nu o gém de undi börde to", så mödron.

Pojkin gjörd som mödron bad. Naer gumman komd inn, so
fråga ön, kvart Smärbukkin va.

„Han ä ti sköin o hugg fammvéd i fålgi mä fådem", svara
mödron.

»He va skada he", så gumman, „ja sku hå äin gullkniv ti gäv
åt onon".

„Pi, pi, pi!" så pojkin o kröup undan börde.

»Tå nu sälv onon från pusan", så gumman, »ja ä int stond ti
få onon".

Pojkin sku tå ut gullknivn, men gumman va fligk ti tukk
pojkin i pusan, o so för ön å mae onon åter. Täsn gaggon våga igga
gumman kvila up vaBin. Men naer ön komd häim, so hadd igga
flikkan honni få vatne varmt änn. To så käliggin åt enna: „Tå nu tu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free