- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
124

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

do glömd han, at han int sku få si bak säj. När han hadd gott et
stykki, vänd han säj omm ti si, om nogon sku ha sitt honom, o mä
de sama va han inn i en stor skog o vist int, vart han sku ta vsBgin.
Han gikk läggi o vsel, o ti slut bläi han huggri. Do komd han ihåg
sin duk o bredd ut den, o strakst hadd han mat, so myki han vild ha.

När han hadd sluta äta, så han en gumma, som komd gåandist
ti honom.

„De va brå, at ja fikk si däj, so får ja måt", så gumman. „H®r
ha ja gott i förti år o int fott ana som en ukse, o nu ska ja äta
opp däj."

Pojkin bläi rädder o bå, at gumman sku låta honom vara, so
sku hun fo äta å hansis måt so myki, som hun nonstn vild hå.

När gumman va mätter sku hun gå, men pojkin bå henna först
visa säj vaegin ti Nordnsköldska slote, som häggd po käddjor millan
hirail o jord. Hun visa do, hudan vseg han sku gå, o så, at innan
han sku koma di, sku han mota en ann kärigg, som sku vara ännu
huggrigare, än hun va, o so gikk hun.

Pojkin börja vandra po den vsegin, som gumman visa, o mott
öfter en tid en kärigg, som så, at hun hadd gott i fåmti år o int
fott ana än en kudda, o nu sku hun äta opp honom.

Han bå, at hun sku läta honom leva, so sku han gé ot henna
so myki måt, som hun bara sku orka äta.

De lova hun, o han bredd sin duk po bakkan, o.daer åt di bäggi
två, tils di bläi mätta.

När di hadd äti, bå han, at hun sku visa vaegin ti
Nordnsköld-ska slote.

Hun visa vaBgin, o so skildist di åt. Hur läggi han senn gikk
o gikk, so komd han ti slut ti slote. Dser träffa han ijänn en kärigg,
för domm ä de nu gö råd på allställ. A henna fraega han, om brudn
hansis va daer.

„J6", så käriggin, „nu ä hun hser, men när du får si henna,
får du int nämma hennas namm förän öfter ett år. Gör du int de,
so får hun ifrån däj ijänn". När han komd inn i slote o fikk si brudn
sin, bläi han so glåd, at han int komd ihåg, va gumman hadd sakt
otan ropa henna i namm, o mä de sama försvann bodi slote o brudn,
o han bläi ti stå dser aléna. Hur de senn gikk mä honom, vét ja
int, för ja hord int mera å honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free