Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 2. Revolutionsminnen från 1809, politiska och literära — »Nya skolans» Arkadien Historiska forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literära sändningar, hvarmed han uppvaktade den gamle, voro
särdeles färska. Så t. ex. skrifver han från Stockholm i januari 1809;
»Med en för några dagar sedan härifrån afgången
oxdrif-vare afsände jag några nummer af Upsalatidningen, innehållande
en recension författad af Hammarsköld, här allmänt berömd, och
om hans brådska icke varit så stor, skulle jag visserligen
öfver-skickat mera, som jag nu får förvara till hans återkomst».
Med sin sysselsättning under denna tid — i krigsexpeditionen
— var Rääf allt annat än belåten. »Då denna föga själsodlande
tjenstgöring» — säger han i sina biografiska anteckningar —
»påkallades med största stränghet under då varande
omständigheter, och extra ordinarierna icke erhöllo minsta ersättning för ,
använd tid och möda, öfvergick jag till riksarkivet, en för mig
långt angenämare befattning, under ledning af chefen kanslirådet
C. Adlersparre och aktuarien Sundel, som båda bemötte mig
med välvilja.» Nu knöt ock Rääf bekantskap med Gjörwell.
»Det var en fagnesam nyhet» — skrifver And. Schönberg,
rikshistoriografen, redan i nov. 1808 — »att en ung herr Rääf
från Östergötland gifver hopp att blifva en god svensk historikus.
Hans fader lär vara lagman och häradshöfding uti Ydre i
Östergötland, Leonhard R., min riksdagskamrat och vän, den jag alltid
kände att vara en kunnig och hederlig man. Det är lycka, att
den unge hr R. eger förmögenhet, då han väljer det på
utkomstens sida magra historiska fältet.»
Från Gjörwell till Rääf äro, såsom läsaren finner längre
fram, flera’ bref i behåll, vitnande huru fördelaktigt redan den
tjugotvåårige forskaren gjorde sig känd.
För att öfvertaga en vidlyftig ekonomi efter föräldrarnas hastigt
inträffade frånfälle, nödgades Rääf redan 1810 afbryta sin
tjenstgöring i riksarkivet och bosätta sig som godsegare i Östergötland,
(först på Thomestorp, sedan på Millingetorp, äfvenledes i Kisa
socken), men han egnade sig dock fortfarande åt historiska
forskningar och han rönte också alltjemnt erkännande af auktoriteterna*.
* Bland annat fick han 1827 emottaga följande skrifvelse:
»Kongl. Krigs Vetenskaps-Akademien, som med utmärkt nöje mottagit
den märkvärdiga ålderdomshandling rörande svenska krigsväsendet, som hr
Kammarjunkaren till kongl. akad. insändt, får jemte betygande af dess
erkänsla tillika som ett vedermäle af akademiens välvilja och den aktning hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
