Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde få ett bud till Stockholm för att skicka eder stora korgar
fulla af allahanda friska bär.
I det samma hörde jag ett prasslande under en stor gran,
• som låg omkullblåst med sina mossiga grenar och rötterna
upp-hvälfda med stenar och jord; och jag såg en raggig grå varg
framtitta från rothvalfvet. »Kom närmare, kära Tuss», sade jag
till honom, »sitt neder bredvid mig på denna pors-tufvan,
emedan jag har ett angeläget ärende att aftala med dig!» Han gjorde
så, och jag bjöd honom ett stycke stek ur min matsäcksväska.
Derefter sade jag till honom: »Du raske Gråben, som springer
så dugtigt, kunde väl göra mig den tjensten att löpa med ett
ärende till mina vänner Livijnerna i Stockholm!» — »Gema»,
svarade han, »skulle jag deruti vara dig till viljes, efter du är en
beskedlig husbonde, som inga jagthundar håller; men jag har
hört af vallgässen * som alla år flyga här förbi norrifrån, och
som äro våra sqvaller-avisor, att folket deruppe är genstörtigt och
både talar och trycker uppstudsiga saker mot sin öfverhet; derför
vill jag ingalunda besöka dem; ty ehuru kung Lejon icke reser
till denna landsorten, så att jag aldrig sett min öfverhet, är jag
honom icke dess mindre underdånig och trogen. Dock — sade
han vidare — på det jag likväl måtte göra dina små vänner
något nöje, kan du skicka dem helsningar och denna min tand
som jag nyss låtit utbryta i afsigt att icke skada mina sju ungar,
som ligga der till höger uti idet, när jag leker med dem och
från dem bortbiter flugorna».
Ganska ledsen tog jag farväl af vargen, och kom till en
gärdesgård hvarpå jag såg ett lodjur spatsera, med sina granna
fläckar samt långa murrhår. »Väl mött», sade jag. »Du
snabb-fotade Kisse skall uträtta en sak åt mig i vår hufvudstad!»
»Aldrig», svarade han, »kan du bedja mig olägligare än nu, då jag
är ömfotad och sår i högra framtassen; ty när jag i går skulle
klifva upp i en tall för att se på skogselden som brann hos din
granne, var trädet så högt och slätt, liksom all skogen på dina
egor, att två mina bästa klor lossnade; ursäkta mig derför denna
gången och sänd i stället de båda klorna med många helsningar.»
Icke bättre gick det mig med den bruna mården som jag
* Provinsbenämning för vildgässen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
