- Project Runeberg -  Aftonbladet /
3

(1830) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten - Om det nya årets förhoppningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                Som öfver verldarne och tiden
                Står qvar, när de till hvila gått.

                                *

        Då kom Ansgarius till Norden,
        Ett ljufligt bud från Ljusets verld,
        Med fridens palm, med andans svärd,
        En himlens härold, sänd till jorden.
        Han talte om ett offerlam,
        Guds ende Son på korsets stam;
        Det blef så tyst, så tyst i lunden,
        Och sakta brusto mörkrets band:
        Men Asa-templet skalf på grunden,
Och offerknifven föll utur den Gamles hand.

        På lågor flydde hedendomen
        När templet sjönk till stoft och dam,
        Der nu Guds Kyrka, hvälfd på stommen,
        Bland ättehögar skymtar fram.

        Och Christendomens morgon-sol
        Rann opp som vårens vid vår pol;
        Den rätta Tro med milda seder
        Gick hand i hand från led till leder.
        Det var en paradisisk vår
        Lik den, som på volkanen står.
        Då tänkte han i afgrunds-flamman:
        "Guds rike vill jag störta samman,
        Och dränka i en andlig natt
        All Nåds och Sannings dyra skatt."
        – Af eldrik åskvigg slagen,
        Se, natten remnade itu:

                                Chor.
        Hell, Martin Luther! Det var du,
        Som Moses lik, på nytt gaf Lagen.

                                Recitativ.
        Snart, under vård af Wasas hand,
        Upptindrade till Herrans ära
        Ditt ljus, den rena himlalära,
        I Manhem, i de frias land.

        Dock måste än ditt folk sig böja
        I träldom vid det Babelstorn,
Som på ditt stoft Förtrycket ville höja –
        Då skallar stridens horn:
Det hörs från Norden! – Se, på vågen
        Hvem nalkas med sin hjeltehär?
Midsommarsolen ler från himlabågen,
Och segrens vimplar svaja mellan tågen.
Det Svithiods Gustaf Adolph är:
        Guds andre Gideon!

                                Aria.
                Gläds! Du är fri, Tevtonas son!

                                Recitativ.
        Befriarn böjer knä på stranden
        I spetsen för sitt trogna folk;
        Hos Herran är han sjelf dess tolk:
        Den store, ridderlige anden.
        I kraft och mildhet lika skön,
                ödmjuk, som ett barn i bön,
Sin konungsliga blick han lyfter till de landen,
Dit i sitt kall han gick, och i odödlig glans
Snart lade för Guds fot sin rika segerkrans.

                                Hymn.
        O Gud, som var med våra fäder!
        Din Hjeltes folk inför Dig träder;
        Låt ljuset, som i dag oss gläder;
        Ej falla mer i Mörkrets band!
        Vårt öde ligger i Din hand:
        Beskydda Nordens Kung och land!


Såsom något eget vid Gudstjensten
kan nämnas, att ibland andra andeliga
stycken speltes musiken till offerfesten
i Jessonda.

Professor Geijers Programm innefattar den på
en gång kortaste och innehållsrikaste berättelse
om Ansgarius, och hans ankomst till fäderneslandet,
som vi erinra oss hafva läst. Vi skulle önska
att kunna meddela det i sin helhet, men måste
för utrymmets skull, åtnöja oss med att ur slutet
deraf införa nedanstående stycke:

"Det är ej blott dödens, utan äfven lifvets verk" säger
Författaren, "som vi i det förflutna äre kallade att
besinna. Och, i det ena som det andra, är det icke det
stora, det i ögonen fallande, det är tvertom
det stilla, det oupphörliga, det omärkeliga,
som, rätt besinnadt, mest uppfyller själen med
Evighetens tanka – Har Du sett löfven falla af träden
i lugn höst? – De lösas, det ena efter det
andra, från sin stjelk, äfven orörda af vindens
anda – falla, flyta till grund helt tyst; tills
en stolt och löfrik krona ligger på marken
såsom gulnad bädd. Så slockna, falna,
falla ock menniskolif hvar enda stund. Hvilken
räknar dem, eller hör de sista suckar? Och hvad är
den blodigaste slagtnings mest mordiska majestät mot
minutens magt i tyst förstörelse? [1]
– Så är äfven i lifvets verk det glänsande, och hvad
Historieböckerna pläga omförmäla, ej det vigtigaste. –
Vill Du lära känna det första och väsendtliga i all mensklig
sammanlefnad; se barnet vid modrens bröst
och under fadrens vårdande blickar; se sonens
lydnad och dottrens flit i huset, och ungdomens
vördnad för åldern, och äktenskapets helgd, och de
spädas bön vid gångna fostrares grift; se skördens
arbete och belöning, och dagens tåligt burna tunga,
och nattens välförtjenta ro; se det evigt upprepade
af de första, enklaste pligters hälsosamma ordning;
och Du har kastat en blick på den heliga
grunden för alla staters lycka och alla
samhälls-inrättningars bestånd;

Sällt det folk, hos hvilket denna grund ännu är
stark! Det äger dermed qvar den högsta af alla
gåfvor – hälsan i seder – och skall obesegradt utgå
ur hvarje skickelses prof! Ve det folk, den tid,
der denna grund svigtar och bäfvar. Der sönderfalla
sjelfva massans beståndsdelar till inre strid,
regeringskonsten är ute och våldet är
löst. Då förvandlas alla magtens medel till stoft
i de mägtiges händer; och hafva de förtröstat
på sin styrka, och vilja för att tala med Bibeln:
"sätta kött sig till arm"; se den tid är kommen,
som med eldsskrift skall påminna om den förgätna
lärdom, att menskliga sakerna endast sammanhållas
af det andarnas osynliga band, som är Gudsfruktan,
med sedlighet och rättrådighet, som af den fostras."

= Såsom en serskild, och kanske den vackraste
af alla de högtidliga handlingar, hvarmed man
firat den passerade jubelfesten, skyndar Red. att
offentliggöra följande berättelse, som af enskild
hand blifvit oss meddelad. Man känner af historien,
att den hel. Ansgarius i starka uttryck skref till
sin underhafvande, Biskop Simon i Björkö, att han
och de öfriga missionärerne för ingen del skulle
tillegna sig något af folkets ägodelar och
inkomster
. För att nu värdigt fira den hel. mannens
högtid och minne, påstås att såväl Erkestiftets,
som ett visst annat stifts Presterskap skola, till
en början i tysthet, öfverenskommit och beslutat,
med sine Biskopar i spetsen, att afsäga sig för
alla tider tionden och andra inkomster, samt,
enligt ordalydelsen i Ansgarii skrifvelse,
föda sig af sitt arbete, det vill säga i sin
anletes svett
, som han. Troligen följa äfven de
andra Stiften detta sköna exempel, då det hinner
blifva bekant. Hvilken lättnad och lisa för landet,
i synnerhet under ett befaradt mindre fördelaktigt
år! Och hvilken sann christelig anda i dettä förakt
för jordiska håfvor! Det blir på detta sätt, äfven
i andelig mening, afundsvärdt att vara Prest!

*



OM DET NYA ÅRETS FÖRHOPPNINGAR.

        Alii eorum anseres sunt, qui tantummodo clamant, nocere non posunt; alimenta illis præberi videmus.
        Cicero pro Rosc. Amer.

Aftonbladet i Stockholm, som genom en föregående
prospectus i korrthet allmängjort planen och
syftningen af sin verksamhet, framträder i dag för
första gången något före den bestämda tiden till dess
början, för att genom detta nummer lemna allmänheten
kännedom om Tidningens yttre utseende, så väl till
format, papper, och stilar, som de olika ämnenas
fördelning inom bladet.

Detta tillfälle synes likväl icke tjenligt att börja
någon speciel behandling af de åtskilliga ämnen, som
ligga inom bladets omfång, helst vi hade önskat,
att i några uppsatser efter hvarannan lemna en icke
afbruten, allmännare öfversigt af de närmast förflutna
händelserna i statslifvet och




[1] Denna
vackra betraktelse finnes äfven använd af Baron Charles
Dupin i en af hans moraliskt-statistiska kalkyler, då
han jemför antalet af de menniskor som fallit för
Napoleons ärelystnad, med mortaliteten under fredstid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:02:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ab/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free