- Project Runeberg -  Minnesbilder /
143

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverallt i landet, och man möter ingen, i hvars blick man
ej läser, från hvars mun man ej hör det betydelsefulla:
det måste gå, det skall!

Friherre Louis de Geer (af Finspong) är född 1818,
således i sin bästa och kraftfullaste ålder. Men Louis de Geer,
en af de Tio, är ock en af de Aderton. Statsmannen
behöfver icke blygas för litteratören. För tjugu år sedan,
hvem läste icke “Hjertklappningen på Dalvik“, alla med
nöje, mången med förtjusning! Hvem tog icke gerna reda
på de smärre uppsatserna i Linnæa Borealis och Eros, med
den kända signaturen L. D. G.! Hvem citerade icke med
beundran den naturfriska, högpoetiska skildringen af “Träden“,
tryckt och omtryckt i alla rikets tidningar! Det var en
vacker början till gången mot Parnassen, fast det icke
egentligen är så man öfvar sig för att skrifva regeringsformer
eller riksdagsordningar, knappast ett rådhusrättsprotokoll.
Men den unge poeten blef assessor i Skånska hofrätten,
vidare president i samma hofrätt och slutligen Sveriges
justitie-statsminister. Allt gick för sig och gick förträffligt,
och hvarför icke? Äro icke Justitias våg och Apollos lyra
af samma olympiska metall?

Och hvem vet så noga, kanske är det lika mycket
skalden som statsmannen hvilken "haft sitt ord med i det
ifrågavarande reformförslaget. Det sägs att en statsmans
hjerta lätt fryser till, stelnar och blir hårdt. Lyckligt, om
då återstår något af den poetiska glöd, som var
ungdomstidens lif och alstringskraft! Ty vid den glöden håller sig
hjertat alltid varmt, förblir känslan lefvande och frisk,
känslan för allt ädelt och godt, för allt som gagnar och
lyckliggör samhället och menskligheten. Utan henne uträttar
man ingenting verkligt stort, bure man än på sitt hufvud
Minervas hjelm och hade i sin hand Jofurs viggar.

24 januari 1863.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free