Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Henrik Mellin.
Den falang af författare och konstnärer, som för 25
år tillbaka här i Stockholm benämdes “det unga Sverige“,
samlades gerna kring en skriftställare, hvars namn då var
bland de mest kända, hvars arbeten voro spridda och lästa
öfverallt, framhållna af kritiken såsom mönster icke blott
hvad beträffade stilens korrekthet och klarhet, utan äfven
för den anda af allvar och sedlighet, som genomgick dem.
Det var en skald, hvilken, om än icke af någon starkt
påfallande originalitet, likväl intog alla, lika litet
grumlande känslan som språket — en värdig fosterson och
lärjunge af Franzén.
Denne skriftställare var G. H. Mellin. Den
nyss-nämda falangen såg i Mellin något mera än en chef: den
såg en äldre bror — Mellin är född 1803 — en den bäste
rådgifvare, den mest trofaste vän, och om någon varit det
i ordets fullaste bemärkelse, så är det visserligen han.
Han hann ej uppsökas, innan han uppsökt. Astronomen
kan ej vara ifrigare i sina forskningar efter nya upptäckter
på himmelen, än Mellin i sina spaningar på literaturens
eller konstens fält efter, om också de obetydligaste
tillstymmelser till talanger. Ingen anonymitet trotsade i den
vägen hans blick, och när han funnit hvad han sökt,
gladdes han som ett barn vid fångsten af en blomma.
Han bjöd genast på brorskap, genomsåg de första försöken,
visade småleende på felen, men framhöll förtjensterna med
en kraft och en ifver som om det gällt det vigtigaste i
verlden. Vi känna knappt någon författare som så litet
talat om sig sjelf och så mycket om andra, och alltid godt,
alltid uppmuntrande. Det var som om Franzéns milda
väsen i Mellin upplefvat sin andra upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
