Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—90 —
O, wid tanken på detta ewigt underbara, som oss ioäntar,
wisst måste mår swaga tunga redan här nere i stofthhddan röras till
pris och jubel! När Herreu låtit oss smaka af sin ljuflighet, då
Han något litet lhft på den slöja, som ännu för måra dödliga ögon
nndanskhmmer den fulla himmelska härligheten, har ej denna försmak
af den ewiga saligheten hos Gud i sådana ögonblick likasom med
wåld stämt svårt- hjerta och rört mår eljes så stela tunga till ett
mäktigt hallelujahP
J hoppet om den härlighet, som för hwarje dag, som flyr sin
kos, kommer allt närmare Guds bidande barn, hade wi ioisst alltid
skäl att tacka och lofwa mår salighets-furste Men wi äro så lätt
hragta ur fattningen för det minsta, som mållar oss wedertuöda på
mågen. Ja, hur ofta glömma wi ej för resans beswärligheter må-
let, mot hwilket wi mandra. Och dock, jnst genom dessa motigheter
will Herren lära oss att så mycket fastare sluta oss till Hondur,
som är tvärt lifs wäru, och lofwat bewara oss till denna salighet,
efter hwilken wi sucka och längta. Men wår gode Herde känner
tvår swaghet. Och derför har Hau beredt ett bord inför wåra fien-
der, der Han wederqwicker oss för de dagar, som komma, och styrker
oss för de strider-, som stunda. Här wid detta rika bord, i ordet,
det dyra evangelium, och sakramenten mättar Han oss med den him-
melska spis, hwaraf den trötte får nya krafter att fortsätta wandrin-
gen. Och ju oftare wi bespisa oss wid Herreus bord med Hans
dhra lekamen och blod, ju mera wi autoända ordet till tvågkost un-
der färden, desto mindre skola tvi känna och lida af den trötthet,
som annars så lätt påkommer oss. Ja, så sant som Herren Jesus
har sagt: »menniskan lefwer icke endast af bröd, utan af hwart
och ett ord som går af Gads mun«, så säkert är, att wårt and-
liga lif och wälbefinnande i tiden och — hwad mera är — wårt
ewiga lif är helt och hållet betingadt af detta lifsens ord af Gads
mun utgånget. O, hjelpe oss derför Hel-ren att allt oftare umgås
med nådens ord!
De mörka tider hafwa ju för länge sedan swuunit hän, för att
— gifwe Gad —- aldrig återkomma, då ordets ljusastake war satt
under skäppan, då salighetens evangelium ej förkunnades för den
werld, som dock war försonad· Meu Herren ware ewigt prisad, nu
ftår ljufastaken åter på sitt rum äfwen i wårt finska Zion· J de
ildriga tempelhivalf, der nnder flydda tider wåra förfäder samlades
för att tillbedja den Gud, huvars salighetsråd, i Kristus uppenbaradt,
mensklig klokskap för dem förborgat, ljuder nu Ernsts evangelium
alla dem till salighet, som tro«. Så mycket mer böra tvi då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
