- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
300

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°°

framryckning, han ämnade ej längre skona hvarken de sina
eller andra och därigenom draga välförtjänta förebråelser
öfver sig. Just det, att han tänkt och känt som en
människa, visade sig vara ett oursäktligt fel, sådant är krigets,
handtverk.

Västerut på åsen hade kanonerna dånat hela tiden,
nu beredde sig äfven batteriet framför kopjen på att ånyo,
stämma upp sin ohyggliga konsert, sedan det ryckt
sju-à åttahundra meter närmare målet.

Van der Nath hade ej väntat annat, men hvad han icke
beräknat var den verkan bataljens fortsättning skulle göra!
på de femtio återstående försvararne. De åsågo kraftutveck»
lingarne nere på slätten, hade fått tid att tänka och vacklad©
för första gången under dagen. Den gångna halftimmen,
hade varit oerhördt pröfvande och blott män, hvilka af sin
förtviflan bringats nära vansinnets gräns, förmådde uthärda,
en dylik beskjutning. Nu släpades kanonerna ännu när»
mare och den afgörande slutstriden förestod, medan deraa
öfverretning småningom lagt sig. En karl kröp baklänges,
och ämnade springande aflägsna sig, sedan följde ett par
andra och slutligen syntes en fem, sex stycken på väg bort,
under det att de kvarvarande oroligt betraktade än fienden,
och än de, som tigande och skamsna klättrade utför
sluttningen.

Van der Nath varseblef deras tilltag och skyndade efter
dem. Blek af vrede grep han den närmaste i armen och spottade
ett skymford i hans ansikte. Skulle de hindra honom att
hålla sitt löfte och rädda hvad som kunde räddas af den lilla
armé, till hvilken hela landets hopp stod. Mannen gjorde sig
fri från hans grepp och gick vidare utan att våga möta hans,
blick. Van der Nath blef iskall ända in i hjärtat, det
svartnade för hans ögon och han måste stödja sig mot en
klippa. Detta var således slutet... en feg flykt, som lät
fienden komma tätt inpå de retirerande. Han ville tala tilj
dem, bedja och hota dem, visa det nesliga i att lämna en så
viktig position, men han lyckades ej få annat än några hesa
hviskningar öfver sina spruckna läppar. Han stod där
med sitt uppsvällda ansikte, i hvilket de blodsprängda
ögonen rullade, och sträckte bedjande händerna mot dem,
och karlarne stannade, skamsna öfver hans tydligt visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free