Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fots, kom nu att erhålla ett farligt försprång, tills han
helt oförmodadt såg sig omringad af en svärm
kossacker, som, under vildt tjut, trängde sig in på
honom med sina fällda lansar. Här berodde nu allt
på att vara hjelte och kunna begagna ögonblicket.
Liksom fattad af en lycklig ingifvelse ryckte
Adlercreutz sin vilda springare tillbaka, klöf med ett väl
beräknadt sabelhugg den närmaste ryttarens hufvud,
grep hans lans och gjorde sig rum i hopen, hvarefter
han i fyrsprång sprängde af genom den uppkomna
luckan och förenade sig med de i språngmarsch och
till undsättning annalkande trupperna.
Nu gaf befälhafvaren signal till anfall för hela
högra flygeln och centern. Såsom en förödande
lavaström vältrade sig kolonnerna fram genom de
fiendtliga linierna, som vacklade och sprängdes. Nederlaget
för dem kunde då ej mer undvikas; allt måste der
falla för den vältaliga svenska och finska bajonetten,
som, rykande af blod, glittrade i aftonsolens sista
strålar. I den största oordning flydde ryssarne från
bataljfältet, efter att hafva sått det fullt med lik. Den
inbrytande skymningen hindrade Adlercreutz att göra
lång förföljelse; i stället uppställde han sin tappra
här, tackade den, på det vanliga enkla sättet, för dess
utomordentliga välförhållande, gaf den förtjensten af
segern och — glömde sig sjelf.
Så förstod denna ypperliga man att, under
utöfningen af de skönaste värf, aldrig låta det
öfvermod framskymta, som så gerna vill beskugga en stor
karakter. Hans lefnad synes oss som en klar ström,
afspeglande alper och konungaborgar, görande de
dalar fruktbara, som han vidrör, för att slutligen »med
egna vågor gå genom hafvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
