- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
36

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större delen tillhörde den i Westerås förlagda
landtvärns-bataljonen. Här upplystes jag om att Ensköld
hade rest till ett bruk, som låg 6 mil från staden,
och att en kapten Stålhammar var hans närmaste man
i befälet. Vidare frågade jag efter öfverste-löjtnant
Stjernstam, som förde befälet öfver Westmanlands
regemente; äfven han var borta. Som Stålhammar var
för aftonen på en bjudning hos landshöfdingen, fick
jag en landtvärnist att gå till residenset, för att
genom betjeningen upplysa Stålhammar, att en resande
önskade få tala med honom.

I afbidan på hans ankomst, satte jag mig ner
att äta, afhörde officerarnes glam om händelserna i
staden för dagen, om den enformiga
garnisons-tjenstgöringen m. m. Jag tänkte: den kommer snart att
undergå förändring.

Värdshusvärden syntes något väl mycket
angelägen att få slut på aftonspisningen, af hvad orsak
visade sig snart derpå, då officerarne aflägsnat sig.
Han frågade mig nemligen, i hvad ärende jag reste?

Med den likgiltigaste ton gaf jag till svar på
hans besynnerliga fråga, att jag egentligen ej hade
någon annan orsak till min resa än den, att på en
liten tid afbryta det enformiga lifvet att ligga
overksam vid arméen, genom att aflägga besök hos några
slägtingar.

Emedlertid tyckte min värd, att Stålhammar lät
vänta på sig nog länge; ehuru jag inom mig delade
hans åsigt, lät jag honom likväl förstå, att det rådde
ingen brådska. Som ingen Stålhammar hördes af,
beslöt jag slutligen att gå till landshöfdingens bostad, i
förhoppning att möjligtvis kunna möta honom eller
också genom förnyad beskickning påskynda hans
ankomst. Under vägen träffar jag kaptenen vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free