- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
76

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äregirighet eller afund, hade länge insett landets
hotande ställning och sörjt deröfver, då slumpen förde
honom och Adlercreutz tillsamman. Mellan dessa i
flera afseenden likstämmiga naturer hade högaktningen
för hvarandra varit långvarig, men den förvandlade sig
nu uti den oupplösligaste förtrolighet.

Den första som meddelade Adlercreutz
underrättelsen om vestra arméens uppbrott, och den första, med
hvilken han rådgjorde att taga ett hastigt steg, för att
tillintetgöra hvarje, äfven den minsta anledning till
inhemskt krig, — var Silfversparre. »Med en glädje,
sådan jag förr eller sedan aldrig erfarit, afhörde jag
Adlercreutz’ beslut att arrestera konungen, och
lofvade med hand och mun att vara honom behjelplig
härtill, om det ock skulle kosta mitt lif,» skrifver
han sjelf till sin vän, Carl Adlersparre.

Den, som man kunde tycka, oförblekneliga ära,
hvilken Adlercreutz och Silfversparre tillkämpade sig
vid detta tillfälle, skulle, har man sagt, helt och
hållet bortdunsta på Fersens dödsdag. Det bör nu
kanske ej längre betviflas, att tvenne politiska mord
slutade Carl Augusts och Fersens dagar, och vi torde
möjligtvis framdeles, i händelse planen för dessa
skildringar kommer att utvidgas, något fullständigare, än
hittills skett, ådagalägga: att om det ena af dessa
brott var en frukt af falsk rättkänsla, att med hvilka
medel som helst godtgöra en inbillad orättvisa emot
ett förföljdt barn, — så var det andra ett ännu
bedröfligare resultat af hämndlystnaden, af den
moraliska bankrutten på samhälletshöjder [1].


[1] Blygsamt yttrar sig Silfversparre uti sina
egenhändigt uppsatta annotationer om sitt deltagande i konungens
arrestering, äfvensom katastrofen d. 20 Juni 1810: »1809 den
13 Mars — skrifver han, — som var en så märkvärdig dag,
att den aldrig bör förgätas af någon redlig svensk man, var
jag icke liknöjd för mitt fäderneslands olyckliga öde; men min
åtgärd vid den då inträffade regements-förändringen, som
aflopp utan minsta blodsutgjutelse och till fäderneslandets
fullkomliga räddning från branten af dess undergång, tillhör icke
mitt eget, utan lemnas åt hvarje vältänkande medborgares
bedömande. — 1810 d. 31 Oktober erhöll jag Kongl. Maj:ts
Nådiga cirkulär-bref, som, i anledning af hos Rikets
Ständer väckt fråga om rättighet för Befälhafvare att vid
möjligen inträffande upplopp, få vidtaga sådana allvarsammare
mått och steg, hvartill omständigheterna kunde föranleda,
lemnar rättighet att, vid slika tillfällen, då varningar ej hjelpa,
våld må mötas med våld. Häraf synes, att en sådan åtgärd,
utan konungens särskilda ordres, icke var tillåten vid
uppträdet d. 20 Juni samma år
. (Oss meddeladt af öfversten
grefve Ehrensvärd.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free