Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvexlad mot tvenne fransyska kaptener. År 1808
kommenderad som öfver-adjutant och intendent vid
hertig Carls armé, förlagd i Stockholm och dess
omgifningar. 1809 deltog han i revolutionen, på ett sätt,
som längre fram skall berättas, äfvensom han emottog
uppdraget att afgå till prins Bernadotte med depecher
samt derifrån till Napoleon, för att underrätta
kejsaren om Gustaf Adolfs arrestering.
De la Grange, såsom offentlig man, egde
mycken arbetsamhet, mycken drift. Han var en riddare
af gammalt skrot och korn. Hade han lefvat uti ett
annat tidehvarf, t. ex. under korstågens — så hade
han ofelbart, med sin smak för det romantiskt
äfventyrliga, sitt eldiga begär efter sjelfförvärfvad ära, sin
frikostighet, sitt aldrig svigtande mod och sitt älskvärda
lynne, blifvit en stor man. Nu låg tiden emot
honom, och för stolt var han att för dess anspråk sälja
sin egendomlighet. Om således inga s. k. storverk
äro fästade vid de la Granges minne, är det dock rikt
genom en annan prydnad, som icke bör förbises,
nemligen en evigt lefvande och doftande krans af
erkänslans och kärlekens blommor.
Hof-jägmästaren m. m. von Greiff skulle vinna
uppmärksamhet och pris, förnämligast genom styrkan
i sina armar — och tilläggom, genom de la Granges
mellankomst d. 13 Mars. Denna dag börjades och
slutades den Greiffska meritförteckningen; ett bevis
åtminstone, att mannen saknade äregirighet och att han
handlade oegennyttigt. Man kan om von Greiff säga:
att mången gjort mindre än han, och vunnit mera;
mången gjort mera, och vunnit mindre — med ett
ord: att han redligt förtjenade sin lycka, att hafva
fått bidraga till fäderneslandets räddning, och att han
aldrig bröstade sig öfver sin bedrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
