- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 3 /
222

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

några fragmenter ur nämnde skrift, eller de kunna
gifva läsaren ett tydligt begrepp om Carl Johans och
Adlersparres olika åsigter öfver samma sak:

— — Är det fråga om att skapa Norrige
till ett lyd- och brödrarike?

I förra fallet fruktar jag, att man storligen
missräknar sig, om man anser detta djerfva och något
sväfvande syftemål kunna ernås med tomma skrämskott
och förolämpningar. Jag har sannerligen ej så
liten kännedom om Norska folket, förvärfvad under
den närmare beröringen med dess ädlaste män, och
jag vet positivt, att hos denna aktningsvärda nation
finnes ett öfverflöd af just de egenskaper, som
erfordras, för att upprätthålla ett lands anseende, och
bland hvilka jag i första rummet sätter en lågande
och outsläckelig kärlek till fosterjorden, och hvilken
känsla hos norrmännen nära nog stigit till ett afguderi.

Det kan väl icke bestridas att Norrige under
det danska förmynderskapet i mer än ett afseende
blifvit utmattadt, och att det för närvarande saknar
ekonomiskt oberoende. Men det äger trenne rika
hjälpkällor, ur hvilka stora skatter lätt kunna
upphämtas; dessa källor heta enkla och rena seder,
sjelfförsakelse och samhållighet.

Blott ett folk som är nöjdt med litet, kan för
sig sjelft uträtta mycket, och detta gäller äfven den
enskildta menniskan.

När en nation, som den norrska, rätt uppfattar
sina krafter och framförallt vet hvad den bör och vill,
låter den icke dagtinga om sitt värde eller afpruta på
sina rättmätiga anspråk att vara och förblifva ett fritt
folk. Såsom den vet att lefva för sin ära, skall den
ock, om det behöfves, veta att dö för densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free