- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
213

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dag skulle komma, då Irland och England
blifva åtskildå, och O’Connell titulerad Liberator.

När Henrik lemnat dessa sammankomster
(meetings), följdes han ännu af den okände. De
gingo dock få steg förrän denne sednare tog
afsked. ”Farväl! sade han, ”vi skiljas åt efter
en alltför korrt bekantskap, och komma
troligen att aldrig mera råkas, Min tid är snart
förbi, och de få dagar, som ännu återstår mig
här på jorden, kunna ej blifva någon mensklig
varelse till nytta. Ni bör således icke begära att
få veta ctt namn, som varit kändt i mitt
fosterland. Det var en tid då allting Ickte för
min inbillning, då lifvet i mina ögon blott var
en poctisk drom. Några af mina skrifter mötte
en framgång, som uppmuntrade mig att
fortsätta den slippriga författare-banan. Länge
lefde jag så, krönt med ständigt friska lagrar,
länge var jag lycklig i denna ära; men tiderna
förändrade sig, ovänner uppträdde. Det var nu
mera ej blott mina arbeten, som man kriticerade;
äfven min person, min karakter, min heder
sårades. En författare är ett djur, som hvar och
en tror sig hafva rätt att anfalla; fastän alla ej
äro i stånd att skrifva en bok, tro sig likväl
alla hafva förstånd att bedöma den. Genom min
naturliga retlighet kände jag det bittra i hvarje
kritik mera än någon annan skulle hafva gjort,
och följden häraf blef, att jag föll i den
djupaste melankoli, som nu drifver mig oupphörligt
från en trakt till en annan, och som ej skall
upphöra förrän i grafven. Ofta söker jag trösta
mig dermed, att en menniska aldrig är så
lyckJig eller så olycklig, som hon inbillar sig vara;
mången gång upprepar jag för mig sjelf:
inbill
ningen gäckar dig. Tänk blott att du är lycks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free