Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som såg mig födas och uppväxa, Pocahontas sista
helsning och välsignelse.”
Ofta inträffa ögonblick under loppet af en
menniskas lefnad, — vi neka det ej — då
någonting oförklarligt i vårt inre förespår ting, som skola
hända, och hvilka det ej står i vår makt att
förhindra. Man må aldrig så mycket skratta åt
dylika aningar, förklara dem såsom foster af
öfverspända och romantiska idéer, och härleda dem från
roman -läsning eller spök- historier; tviflaren kan
dock icke neka, — om han vill besvära sig med
att noga med sig sjelf gå igenom sin öfverståndna
lefnad — att det understundom förefallit honom,
som om han sett saker ske, hvilka sedermera
verkligen inträffat. Vi vilje visst icke predika den
satsen, att aningar alltid böra tros och följas,
såsom ingifvelser och röster från det högre Väsen,
som styr verldarna — en sådan sats hör till
svärmarens lära; men det är derföre icke sagdt, att
alla aningar böra förkastas. Det pgifves
sådana, som en uppdrifven ungdoms-fantasi tillskapar;
det gifves ock sådana, som ytterst ha sin grund
i mennisko-förståndets fina beräkningar, och
dessa slå visserligen ofta in. Men det är ej dem vi
mena: vi tala om den inre öfvertygelse, som vi
stundom erfara, att någonting, antingen godt eller
ondt, skall förefalla, och på hvars inträffande vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
