Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i boken. Bredvid honom på marken låg en trogen
hund, den enda vän, på hvilken han litade — och
framför spisen värmde sig en katt-unge, den han
med nöje såg leka.
”Är Eremiten hemma?” hördes utanför dörren,
och stämman var ej bekant, ty husets alla
invånare kommo deraf i rörelse. Katten kilade under
bordet, och hunden rusade upp, såg sin herre
skarpt i ansigtet, liksom för att fråga honom: skall
jag skälla? Denne blickade förundrad omkring sig,
slog hastigt igen boken, och gömde den i sin
portfölj. Sedan, vinkande åt hunden att vara stilla,
gick han att öppna dörrn, utan att yttra ett ord.
”Du känner mig ej, Francis Abbott,” sade
den inkommande i en lugn och vänlig ton; ”men
detta bref skall snart underrätta dig om, hvem
jag är”
”Ett bref från min gamla mor!” utropade
Eremiten, och tårar uppfyllde hans ögon. På några
ögonblick förmådde han hvarken att tala eller att
öppna brefvet, och det var med darrande hand,
som han slutligen bröt sigillet. ”Hon är då ännu
i lifvet, denna ömt älskade mor? Och min syster,
hvad gör hon? tänker hon ännu på Francis? har
hon inte redan glömt bort sin bror?”
Med dessa och dylika frågor fortfor han till
dess brefvet var öppnadt. Begärligt syntes han
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
