Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hehöfvande i granskapet. I nödens och farans
stund höll han sig icke undan; då hans hand
behöfdes, var den alltid utsträckt. Men sällan vid
dessa tillfällen stannade han längre på stället, än
som just fordrades, för att öfva sitt välgörande.
Midnatts-timmen var inne. Det var en
ryslig vinter-natt. Snö hade flera dagar betäckt
marken, och efter dagens töväder började nattfrosten
att bilda isskorpor, som, innan morgonen, voro så
starka, att krigshärar kunnat säkert deröfver föra
sitt tunga artilleri. Naturen var klädd i nordens
hvita drägt; träden nedböjde sina af spön
betungade hufvuden, och deras grenar, hvarifrån under
töandet ett ständigt regn droppat på marken,
stelnade nu af köld. Dropparne fröso i luften och
bildade långa isbitar som, hängande bredvid
hvarandra, liknade fransar på de utskjutande grenarne.
Kölden hade flera timmar varit i tilltagande, och
nådde sin högsta punkt omkring midnatten. Vid
denna tid kändes en förändring i väderleken, och
med den mildare luften tilltog återigen snögandet.
Hvarken menniskor eller djur lemnade sina hem
och nästen denna natt. Det var endast Eremiten,
som vandrade ute. Redan vid solens nedgång
hade man sett honom mäta marken med jemna steg,
på ett ställe af ön, der han dagligen brukade
vandra, och som ännu i dag visar, huru mycket den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
