Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eldens flammor, Salouehs lugna och beslutsamma
blick, de öfriges skarpa och af bränvinet ännu
mera förvildade utseenden gjorde hela denna grupp
värdig en sådan pensel som Salvator Rosas. Så
snart flaskan gått om hela laget, bjöds den åter
alltid först åt Saloueh, som hvarje gång nekade att
vidröra den, men utan att yttra ett enda ord. Det
föreföll som den till honom tätt och ofta
återvändande flaskan väckte honom från någon djup dröm
eller aflägsen tanke; för ögonblicket tycktes han
obekant med sin belägenhet; man såg förundran
och bestörtning lysa ur hans ögon, tvenne ting som
en Indian annars aldrig låter märka. Men detta
varade ej längre än en blixt; genast hade han ånyo
hämtat sig och återtagit de förra lugna och liksom
orubbliga anletsdragen. Man tycktes eljest icke
annorlunda fråga efter honom, än med den
höfligheten att för hvarje rund räcka honom flaskan; alla
voro så upptagna med att sjunga och dricka, att
ingen fästade uppmärksamhet på fången. Huru
han förhöll sig, var dem troligen ganska likgiltigt,
ty för en Indian är det lika litet maktpåliggande
att lefva som att dö, och så naturligt att dö för
ett begånget brott som att hata hvitskinnade
varelser.
Natten led emellertid till ända, morgonens
förelöpare, de tilltagande skuggorna, skyndade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
