Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Sällskapet på Stortorget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
för min skull. Jag måste närma mig dessa herrar och
utforska, hvari misstankarne bestå.»
Han gick nedåt Kåkbrinken, närmade sig flocken
och skrek lill med en skärande röst i örat på den
närmaste ban der träffade: »skulle här händelsevis
vara någon bekant till den olycklige löjtnant von
Pahlen, såsom jag tycker af uttrycken, så ber jag honem
följa mig; ty jag anropar hans bistånd!»
Hvad? Tarteiffel! utropade fänriken, finnes här en,
som känner min landsman, vän och förman?
»Skynda! skynda!» ropade gref Robert.
Godt; här är jag. Hvarom är frågan? fortfor
Tysken.
»Jo, jag begär några personers biträde, för att rädda
en inspärrad, som man förorättat. Man har burit sig
ganska nedrigt åt emot en viss löjtnant von Pahlen.
Följ mig, min vän!»
Den Ilessiske officeraren såg skarpt på den ankomne,
och mätte honom från hufvud lill fot. Tarteiffel! sade
han ännu en gång, halfmorrande för sig sjelf.
Hvart skola vi då gå? utbrast han högt.
»Alt befria en ung man, som bör få njuta af
friheten, likasom vi sjelfva,» ropade Kobert Augustin.
Men, för f-n, herre! jag Sr jusl den, som är här
för alt befria den instängde löjtnant von Pahlen. Det
är just för den saken, jag slåss här på öppen gata,
emedan den här förb~de herr Thott nekar att säga mig,
hvarest han inspärrat honom.
»Ni?» utbrast gref Robert med tillgjord enfald. »Nå,
verkligen? Jag lyckle således rätt, då jag på långl
håll hörde Pahlens namn. Hvad vill ni honom? Och
huru kan ni lösgöra honom härute på gatan? bland
dessa män?» .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
