Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Mötet med en Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
»Visst vet jag det; eljest vore det ej något
synnerligt med mig. Har jag icke redan sagt er, goda
grefve, alt ni skämmer ut er familj? Är icke det bevis
nog, att jag känner er? Tag en pris till, så blir ni
gladare, och vi kunna förstå hvarann som fullkomliga
vänner.»
Jag hade stor lust alt vela hvem ni sjelf är?
. »Jag utgör också en person, som icke hedrar sin
familj.»
Det var högst besynnerligt? och ni är ju dock ett
så godt hufvud?
»Gudbevars: det hindrar icke. Men strunt i mig;
jag är icke egenkär; jag talar blott om er, goda grefve.
Hvarföre går ni och har så eländiga, så högst
enfaldiga spekulationer?»
Ni måste antingen vara befängd, eller jag vet icke
hvad jag skall tänka. Hvad angår er mina
spekulationer?
»Icke om de vore goda. Men nu spekulerar ni på
Ekolsund.»
Ila! inför lefvande Gud, hvem är ni?
»Ni hör, alt jag genomskådar er, gref Thott. Nå,
jag medgifver i alla fall, alt delta icke bevisar mycket
geni hos mig. Ett barn skulle kunna säga er, att ni
spekulerar dumt, så, som ni spekulerar. Nej, goda
vän, på elt annat sätt måste ni blifva herre af
Ekolsund, om del skall lyckas.»
Gref Robert Augustin stannade, i höjden af
förvåning.
Den obckanle stannade också.
»Skola vi laga oss en pris igen?» sade han och
framräckte gulddosan, hvilken nu glänste i månskenet med
det herrligaste sken man kunde önska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
