Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Det tredubbla Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
»Mitt skrin! mill skrin! fru Bonauschiölds hela
rike-dorn!» tänkte Ake Thott, och en kallsvett började lacka
öfver hans panna. Men delta vemod räckte hos honom
blott en öfvergående minut. »Hvar i alla verldars
verld skall jag blo|t kunna få reda på den usla mesen
Didrik, som säkert en skara nattrackare annammat
tillika med, ha . . det är oerhördt! förfärligt!»
Han började med full hals och med stentorsslämma
ropa: »Didrik! Didrik! Didrik!» så att det klang
hela gatan framåt. »Han måste väl åtminstone kunna
höra mig, der han är, och svara mig, den arma
skurken! och skrika, så att jag kan vela hvart jag skall gå
för alt befria honom!»
Men ingen svarade.
»Didrik! Didrik! Didrik!» skrek han ännu en gång
och med fördubblad kraft, så att det kunde hafva hörts
till Kornhamn.
Håhå! Didrik, ja: ganska rikligt: i Didrik Ficks
gränd är elden lös! svarade nu en hes slåmma på
något afstånd ur folkskaran.
»Tig, din dj — l!» röt Åke Thott.
Nå, så fråga icke då, om du ej vill hafva svar,
din långa krabat! sade den hesa stämman tillbaka.
Men vill ni veta’t, herre, så är Didrik Ficks gränd
belägen derframme, just blott ett litet stycke
härifrån. Och der brinner det. det är säkert; nu har
Tysken fått sitt lystmäle: hahaha!
Blossande af förargelse gick Ake Thott vidare. Han
hade i hast tyckt sig höra ett ljud från en af
smågatorna, som löpa ned till Lilla Nygatan. Detta ljud
var väl, för afståndets skull, klent och svagt; men det
liknade myckel betjenten Didriks. Major Åke Tholt
begaf sig ditåt med stormsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
