- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
204

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. kap. Von Pahlen ute

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

menade han, ej befatta sig med detta, som icke kunde
angå utlänningen, skalden, målaren, den liflige
mannen. »Ah ...» skrek ban till, förtjust; ty i detta
ögonblick kom en eldflinga, förd af vinden, neddansande
genom luften, och svedde honom på kinden, i högra
polisongens rikaste trakt.

Gref Clas hörde med smärta, af flere förbigående,
det elden så tilltagit, atl man öfvergifvit aili hopp
om räddning af det hus, hvari den utbruslil. Men
hvem som rådde om huset, kunde han icke af någon
då ännu förnimma.

Litet längre fram, midt i en tät samling af åskådare,
väckte det hans uppmärksamhet, all finna Ire eller
fyra män slående tillsammans, hvilke med ett visst
åtlöje i åtbörderna och genom halfva uttryck
otnisskänli-gen gåfvo tillkänna, all de betraktade hela
olyckshändelsen med afskyvärd skadefröjd. »Hvilka kurina dessa
herrar vara? Jag har bestämdt sett de der karlarne,
fast jag icke känner dem!» sade han till sig sjelf.
Plötsligt påminde han sig det Drachenmilchska sällskapet,
hvari ban om aftonen varit invecklad.

1 synnerhet på en af dessa sällar lyste ögonen med
den mest öfverdådiga och fräcka ondska. Gref Clas
såg honom vinka åt sin närmaste kamrat, och med
detsamma göra ett tecken uppåt en af dc mörka gränderna
i grannskapet. Mannen blickade ånyo uppåt elden,
hvars flammor då och då togo skepnaden af långa
tungor. Han pekade dervid på sin mun, och försäkrade,
sarkastiskt leende, att hans egen lunga vore lika het,
lika i behof af att svalkas och läskas. Han bjöd
derföre sina vänner med sig på ett glas, såvida deras törst
icke vore förundransvärdt liten. Hvilket deri icke var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free