Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. kap. Kron-Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
delaktighet i snatteri, och som icke kommit i behof af
en tillflykt inom Riksdalershuset. Mormor var väl
afskräckande genom sin spetsiga haka och stundom
barska ögonkast; men det låg någonting i hennes väsende,
som tillkännagaf, all hon i grund ville ställa till godt
och rält för menniskor. Delta hade alltid dragit lilla
Kron-Lotta — såsom hon i sällskapet kallades — till
den gamla stackars Jeana, hvilken, å sin sida, aldrig
förtjustes så mycket af något, som af unga, vackra
personer. • Borde de icke hafva väckt hennes afund? Jo,
men Bakelse-Jeana kände ingen afund. Deremot fann
hon del högsta nöje i ett hjertligt glam, hvarur hon
gerna alltid drog något klokt tillika, liksom
honungssaft ur väpling.
Under del »lilla kronan» slod för sig sjelf utmed
gumman och åt på sin sprits, sade hon förtroligt: »den
här gången var det verkligen herr Gaspolins hela olycka,
att han ville vara för mycket slug.»
Så? inföll Bakelse-Jeana och luggade på tvenne
gorånsbilar, som gall sönder, och, då de ej kunde
säljas, icke hällre kunde brukas än på detta sätt. Jag
vet det af gammalt om min kära Gasp, tillade hon:
han skulle vara vida mera klok, än han är, om han
icke emellanåt vore för klok. Men hvad är det för en
dumhet han just nu begått?
»Jo,» svarade deri andra, »jag känner den saken nära
nog, emedan jag af en händelse kom med i spelet. Och
derföre följer jag också nu räll gerna öfver till
Kungshall.»
Jeana såg på flickan. En lätt rodnad öfverför
dennas ansigte.
Nå? del här låter rätt vackert, Lotta du: jag gissar
du har någonting enkom för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
