Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
hufvudet en svartgrön kaschclt, som dock, efter tidens
smak, snarare hade skapnad af barett.
»Men går du icke för tunn?» frågade mormodren
med omsorgsfullt bekymmer. »Det är ännu svalt om
morgnarne.»
Åhnej, mormor du; jag skall ro friskt, och då
måste man vara ledig. Jag tycker mest om jackan.
»Hvar har du årorna?»
1 vårt båtskjul vid Flugmötet.
Nu voro de komna ner på gatan, och gingo utföre
till Kornhamn.
»Hvad har du i hand, Bastian? icke är det der en
nyckel?» sade Bakelse-Jeana.
De dumma källarsvennerna hade slarfvat bort
båtnyc-keln i skänkrummet: derföre tog jag den här lilla dyrken..
»Får jag se? den är icke så liten, Bastian.»
Låset, hvarmed båtkedjan sitter fästad, är icke
heller så litet.
»Aha, bra. Får jag betrakta dyrkcn?»
Bastian gaf den åt sin mormor. »Den der,» sade
Bakelse-Jeana, »skulle kunna duga till kammarlås, om
de icke äro för svåra att öppna. Men, det är det
värsta,» tillade hon tankfullt och liksom blott för sig
sjelf: »jng kan icke alls dyrka; jag har aldrig gjort det.»
Det får jag göra ofta! utbrast Bastian. Deruppe på
klubben har man aldrig bort annat än nycklarne jemt.
Herr Westerfelt är en stor ordningsman eljest; men . .
och så hände det också nu i natt, då en nyckel kom
bort till arkivet vid bakporten.
»Så; lag och stoppa på dig dyrken, min gosse.»
nan gjorde det. De voro nu komna på den lilla
strandgatan, som från Kornhamn förer till Flugmötet.
Här sågs alldeles folktomt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
