Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Förstand, gode Tage, vill jag hafva sjelf; i dig
tycker jag om det tokroliga sällskapet, ty man kan icke
ständigt umgås med blott och bart förnuftiga
öfverläggningar.
»Ah, Juliana? men jag försäkrar dig, att du är icke
en blott och bart klok qvinna, utan du har tillika det
bästa hjerta.»
Så är det äfven med dig, Tage: du har nog godhet
i bottnen, fast . .
»Men . . du skulle då till sluts icke älska mig för
annat än . . »
Dina verkliga förtjenster, Tage, som är ditt humör!
utbrast hans fästmö med en blick full af innerlighet
och en klarhet i blicken, som var förtjusande. Hon
omfamnade honom till försoning.
»Uppriktigt, Tage! säg, hur skulle du bära dig åt, om
du hade den sköna enkefru Bonauschiöld till fästmö?»
Ah, det vore förskräckligt! utbrast han; hon tar
allting på hjertat, hon lägger allting vid sig. Det är
belt annat med dig, Juliana! Om jag doge, så vet jag
bestämdt, att du icke skulle gå i sjön.
•»Ja; men gör dig icke alldeles viss, att jag ej smög
en förstulen tår på din graf!»
En tår glänste härvid öfverst i hennes ögonlock.
Mademoiselle Juliana Wefverstedt hörde ej till de
utmärkt vackras antal. Det hon var, bestod deruti, att
hon var intagande.
Hennes uppsyn och åtbörd i denna stund
framkallade i sjelfva Tage Thotts ögon ett glimmande skea„
tydande på den värme, som slår närmast tårar, ulaft
att blifva det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
