Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brokiga kulörer, hvaribland man äfven igenkände de
Hessen-Casselska.
När den korpulenla mannen visade sig, stego tvenne
hofjunkare fram, för att inhemta hans majestäts
befallning. De bugade sig icke, hvilket vid detta tillfälle
skulle hafva stridt mot den högre etiketten, hvilken
bjuder, att, der afståndet i rang är alltför stort emellan
personer, får icke en gång så mycket som bugning ega rum.
»Tag fram! ni vet hvad jag önskar, min herre!»
Den ena hofjunkaren grep genast i sin broderade
vestficka, tog upp en gulddosa, öppnade locket och
presenterade för konungen ett antal tandpetare.
Ers majestät behagade hafva den nåden att välja!
sade han.
»Skönt!» svarade Pouffardin, »jag tar tre tandpetare
på en gång.»
De fem hofjunkarne sågo på hvarann med ett
mysande småleende.
»Mina herrar,» fortsatte den andra, »ingenting
öfvergår i njutning tanken på en herrlig måltid, som man
icke ännu fått smaka. Jag skulle knappast öfver
denna njutning vilja sätta någon annan än den, kanske,
att verkligen förtära måltiden. Det förra är likväl
mera idealiskt. Hvad säger hofjunkar Simingskiöld?»
Det är eders majestäts höga nåd förbehållet att
alltid hafva rätt, inföll denne.
»Men tror ni icke det blir åska i dag?»
Derom kan jag i ers majestäts närvaro icke hysa
någon föreställning.
»Wir werden sehen. Har ni min pipa stoppad?»
En af hoflakejerna skyndade till nästa tält,
hvarifrån han hemtade en pipa med turkhufvud och
ofantligt skaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
