Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Vapnet utgjorde en gammal ocb kort sabel, hvilken
Kron-Lotta öfverkomma och medtagit från
Riksdalers-huset, för alt dermed göra något godt bruk iden
mening hon har åsyftade. I sig sjelf ett uselt vapen, var
det likväl i gref Tholts hand ganska fruktansvärdt;
och när han, bolande dermed i högsta hugg, bröt in
på skaran af de anfallande furierna, gåfvo dessa så
mycket förr vika, som det outsägligt förfärade dem,
alt här se en alldeles obekant person af det stoltaste
ulseende midt framför dem. lian kom som från
skyarne, och de flydde med en ovilkorlig förfäran bort
åt andra sidan af höskullen.
Emellertid hade Didrik hunnit fullkomligen hemta
sig. Med namnlös glädje återsåg och igenkände ban
sin egen husbonde. Han var på väg all falla till hans
fötter, och trodde knappt, efler allt hvad han utstått
under natten, alt han ännu gjorde annat än drömde.
Han omfattade grefve Tholts knän.
»Stilla, min gosse! skall du falla till någon menniskas
fötter, så gör det för denna flickas, som är din
räd-darinnas.»
Didrik såg sig om, och fäste förundrade blickar på
den förklädda, om hvilken han ej viste det ringaste.
Lolla de Croen kastade sina blickar till golfvet; hon
teg, och en hög purpur lade sig på hennes kinder.
»Nu, raskt!» ropade gref Clas. »Här duger ej alt
bida ett ögonblick. Vi hafva det värsta ogjordt. Dock
äro vi redan tre vänner, som skola hålla väl
tillsammans. Var med oss troget och fullständigt! sade han,
och fattade den obekantas hand, så skall jag aldrig
glömma hvad du gjort . . du heter ju? ... »
Kalla mig endast Lolla, min herre! hviskade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
