Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
fyratiofjerde kapitlet.
ßonumjenø inkognito.
Mun rågar knappt ut med ttl
enda oskickligt ord!
Nar Robert Augustin såg det på skogsplanen så
trefligt lägrade jagtsällskapet, fattade ban hastigt sin
bror i armen och bad honom stanna, emedan han
bland personerna deruppe tydligen igenkände samma
åldrige hofjägmästare, hvarom han för en stund sedan
samtalat med hofjägarcn i hörnet af bivägen.
»Tage!» sade han halfhögt, »märker du ingenting?»
Jo, sade denne med samma åtbörd, det är ganska
visst konungen. Men jag vet, alt ban i dag spelar
inkognito; och det duger icke för oss att med minsta
ord eller tecken låta förstå, att vi igenkänt bonom.
Han skall endast gälla för hofjägmästare.
»Men då går det ej heller an, att vi stanna.»
Nej, kom! kom! vi måste fortsätta vår gång,
likasom om här vore ingenting.
De hade knappt yttrat dessa ord, förrän
hofjägmästaren röst uppifrån gräsplanen lät höra, klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
