Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
»O min konung, er hand är varm! ni lefver: tro
mig!»
Lefver? Visst lefver jag, Susanne. Hvarje ande
lefver.
»Men er hand är varm!»
Också milt hjerta är varmt och slår.
»Gud ske lof!»
Men hör, mina gäster och vänner! och hör ulan all
förskräckelse: gör er icke förvissade, att jag ej är en
ande. Nu kommer jag åter till den
aftonunderhållning, vi här önska oss. Ni mins, att jag har talat om
en domstol? Kommer ni ihåg det? Jo. Men det
skall icke blifva en domstol af något sådant slag,
hvarom vi förut talat, och som mademoiselle Pasch med
så mycken klokhet afböjt. Nej. Det skall blifva ett
Tribunal för Önskningar.
»Hvad, ers majestät?» utbrast von Pahlen.
Alla sågo på konungen och på hvarann med högsta
spänning.
»Ett Tribunal för Önskningar; jag säger det
ännu en gång, och jag skall förklara mig. Detla ar
något, som skall intressera er lika mycket som mig, och
mig lika mycket som er.»
Tage Thott såg på den gamle monarken, och ett
hastigt skimmer i hans ögon tillkännagaf nöjet, som han
kände öfver den sist väckta tanken.
»Jag ser på er alla,» fortfor Fredrik, »att ingen af
er gifves, som ej hyser sina önskningar: starka, djupa
önskningar. Han eger att framställa dem, för att få
dem bedömda och . . . uppfyllda.»
Uppfyllda? utbrusto flere af de närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
