Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALICE (springer upp i detsamma
man hur kyrkklockan ringa).
Nu ringer det till helgsmål! Nu kommer de
straks.
Herta Selén.
Herrarna!
Alice.
Nej, folket, menar jag. Ja, herrarna för resten
också, fast inte de, du bryr dig om — bruksherrarna.
ANNI (halfhögt).
Bryr du dig om dem, då?
(Viskar med Herta).
ALICE (gär fram till järnstaketet
med fröken Cronström. De två
jlickorna börja kasta fjäderbåll.
Arbetsfolk kommer förbi i
grupper. Alla lyfta på mössan för
Alice, som hälsar vänligt).
Fru Selén (till tant Emilia, lågt).
Alice yttrar sig ofta så där lite bittert om
Hjalmar, tycker jag. Lefver de inte lyckligt?
Tant Emilia.
Jo, det gör de visst — på sitt vis. Någon
romantisk kärlek har det ju aldrig varit. Men deras
äktenskap är byggt på en mycke säkrare grund — på
pliktkänsla ock pietet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
