- Project Runeberg -  En bok om Öland /
43

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till mantalsskrivningen i vederbörlig ordning, tillhörde det
honom också att om söndagarna under tempelvalven stå
sina församlingsbor till tjänst med att tillrättaskaffa deras
förskingrade hjord. Massor av kungörelser hade anlänt med
posten och skulle uppläsas i kyrkan efter gudstjänsten för
den uppmärksamt lyssnande åhörareskaran. Att månget
dystert anlete därvid upplystes av ett glatt leende, var ju
bara mänskligt.

Så här kunde det låta.

”Tillvaratagna betesdjur. En kviga med glåg i högra
örat och ovanrist i vänstra örat är tillvaratagen och kan
mot foderlega återfås hos hemmansägaren N. N. i N. —”

”En stut i 2-årsåldern med akterskår och underrist i
vänstra och glåg i högra örat kan återfås” etc. etc. —

Tecknens sammanställning kunde variera i det oändliga.
Rist, skår och glåg växlade ständigt plats sinsemellan, än
på det ena, än på det andra örat, än på båda. För prästen
var det icke alltid en sinekur att läsa originaltexten,
isynnerhet som ortografien stundom kunde vara rätt bristfällig
och pikturen mången gång mest liknade hieroglyferna i det
förlupna djurets öron. Men i allmänhet var både tal och
skrift förståeliga, och i regel fick djuret återvända till sitt
bås i födelseförsamlingen.

Vägen längs södra Ölands ostkust går flerstädes över
broar med betydlig spännvidd. Sommarens färdemän
betrakta dimensionerna med undran och förvåning. Där
borde ju en ordinär liten å flyta fram! Men blickar man
över broräcket, syns icke alls något vatten till, utan i stället
en frodig vegetation av allehanda växter, däribland stundom
en hel del av Ölands raraste. Vadan denna generositet?
Förklaringen ligger nära till hands. Såsom förut blivit
nämnt ligger landet i jämn lutning från väster mot öster.
Tänkom oss nu vårbrytningen efter en vinter med riklig
snö. Dagsmejan ute på vidderna, där inga träd och inga

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free