Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en riktigt välklädd julgran det röda äpplet förutan.
Sorgligt nog tycks Ölands Kungsäpple snart vara en saga
blott, men en vacker saga. Det drabbas mer och mer av
samma öde, som redan övergått de inhemska små
ölandshästarna. Det försvinner och ersättes av andra förädlade
sorter, som bättre kunna stå emot rönnbärsmalens
härjningar.
Men utanför byn, innan ännu den egentliga alvarmarken
tar vid, där vinden har fritt spelrum, och inga hinder resas
för dess framfart, synas några enstaka lövträd utposterade.
De stå därute på den solbelysta vidden och luta likt
kvastprickarna i Sundet vid styv kultje. Om man icke visste,
att vid tillfället fullkomlig stiltje rådde, skulle man av
träden att döma kunna tro, att en cyklon såsom en osynlig
pansarbil vore i färd med att bana sig väg där de synas.
De stå där emellertid styva och stela utan att vaja vare sig
fram eller tillbaka. Men stammarna peka mot nordost,
och kronorna med sina korta grenar ha ännu mera pressats
över åt samma håll. Det är dock lika lugnt därborta som
där vi befinna oss. Fenomenet av de egendomligt formade
träden är bara ett vältaligt vittnesbörd om, att Öland också
är ”Vindarnas ö”, enkannerligen sydvästvindens.
Tillblivelsen av ett sådant träd tarvar ingen kommentar. I lä av
någon stenmur därute har det kommit till världen och
beskärts en tämligen lugn barndom. Men snart nog, eller när
det nått upp till höjd med muren, har kampen mot
stormen börjat. Den på ön förhärskande sydvästvinden har
våldsamt kastat sig över det och utan andhämtning pressat
på med sitt envisa blåsande. Men trädet har bjudit ett lika
segt som tappert motstånd. Det har icke kastats till
marken, det har hållit ut.
”Det föddes att strida. Det strider — och står.”
Men ingen förundre sig över, att kämpen under det
oerhörda trycket stelnat i den påtvingade försvarsställningen.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
