Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likartade portarna den frågan inställt sig: hur var det
möjligt för den bybo, som hade sin ingångsport någonstädes på
mitten av den långa längan och icke var begåvad med ett
särdeles väderkorn att i mörker hitta hem till sitt? Ja, för
nykomlingen var det nog i förstone ett problem, men icke för
den som var gammal i gården och allra minst för den som
från barnsben lärt sig krypa och gå på sin mammas gata.
Bynamnet Långlöt väcker till livs några medeltida
strofer med motiv från danska vikingars rovfågelsfärder längs
kusten. De tala om Långlöts by som den fagraste bland
byar. Främlingen känner sig kanske manad att protestera,
försåvida han icke får annat inför ögonen än den
nyssnämnda bebyggelsen. Annorlunda blir det, när han träder
in i de lummiga lövsalarna västerut. Men kanske det var
något bakom de tillbommade portarna i byn, som kom
vikingaynglingen att se på allt omkring sig med andra
ögon, solen mera strålande, himlen mera blå och jorden
förvandlad till ett paradis. Uvertyren till romansen lyder
nämligen så: ;
”I Långlöte by är den fagraste by,
för femton stolta möjor de bo däruti.
För lindar och för ekar i lunden och det gröna.”
Gärdslösa kyrka är Ölands vackraste korskyrka, som
tämligen lindrigt sluppit undan 1800-talets
kyrkobyggnadsvandalism. Men varför fick hon icke behålla sin om
Långlöts erinrande tornavslutning? Hon är dock, framförallt
till sitt inre, en pärla, den enda av öns alla kyrkor, som
fått behålla sitt vackra stenvalv, i korset uppburet av tvenne
kraftiga pelare. I alla de andra ölandskyrkorna har det
forna stenvalvet utbytts mot enkla horisontala eller välvda
tak av bräder. Men här få själva stenarna som fordom ropa
ut sitt Sursum corda och predika om Kyrkans pelarstoder.
Endast ett litet stycke väg från kyrkan ligger
prästgården. Kommer man söderifrån, försummar man icke att först
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
