Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oktober går in och går ut och följs av november. Den
första snön faller och täcker snart marken med sitt vita
täcke. Men ekarna i Borgahage och annorstädes — men
särskilt i Borgahage — stå gröna! Ända längst ut mot
grenspetsarna ser man de mörkgröna bladen. Det är emellertid
icke ekens egna blad — de ha för längesedan fallit och ligga
brungula på marken under snötäcket. Grönskan som syns
från alla grenar ända upp i toppen, är Murgrönans blad.
Murgrönan (Hedera helix) har från marken med många
armar klängt sig fast vid ekens stam och slingrat sig uppför
den och utåt på grenarna. Väl, att det var en ek! Ett
annat träd med lösare ved skulle ha kvävts av famntaget.
Månget sådant med mindre motståndskraft har också fått
sätta livet till under Murgrönans gastkramning. Någon
gang, ehuru sällan, har då uppstått ett murgrönefenomen,
som alltid betraktas som ett naturens mirakel, ett s. k.
murgröneträd (Hedera arborea). Här och var ser man på
Öland sådana träd, vilkas stammar bestå av sammanväxta
murgrönsslingor, till synes alldeles som vanliga brunbarkiga
trädstammar, med avrundad krona av blanka mörkgröna
blad och blommande eller fruktbärande grenar. Trädets
levnadshistoria är icke svårtolkad. Ursprungligen stod där
på marken, låt oss säga, ett körsbärsträd. En dag nåddes
det av några unga krypande murgrönor som klättrade
uppför stammen och vidare efterhand utåt grenarna. De första
revorna delade sig snart och inom några år var
körsbärsträdets stam omspunnen av ett helt system murgrönsrankor
som sögo sig in i stammen, och allt vad tiden led växte i
grovlek, kommo varandra närmare och slutligen flöto ihop
till en fast gördel kring körsbärsträdet som sålunda stryptes
och långsamt, men säkert, led kvävningsdöden. Dess vissna
ved murknade och absorberades av murgrönans sugrötter.
Snart syntes ej ett spår efter körsbärsträdet. I stället stod
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
