Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 CLAES ANNERSTEDT
som varade lifvet ut, och den trogna, nästan sonliga
kärlek, som Rudbeck sedan alltid bevisade sin välgörare,
äfven då på gamla dagar olyckan och onåden
förmörkade ädlingené lif och de flesta andra öfvergåfvo den
fallna storheten, länder honom till ovansklig heder. De
la Gardie tog sig nu kraftigt an hans sak. Visserligen
var utsikten till den af Kristina utlofvade professuren
försvunnen med hennes tronafsägelse, men kanslern
skaffade sin skyddsling år 1655 en medicinsk adjunktur
och utverkade, att i Karl X :s stat för universitetet af
samma år ett anslag upptogs för trädgården. Tre år senare
fick han titeln af e. ord. professor och 1660 omsider den
efter Stenii död lediga professorsstolen. Genom
rastlöst arbete visade han sig värdig denna snabba
upphöjelse. Den nya trädgården utvidgades och förbättrades i :
alla riktningar, och hans mångsidiga lärarverksamhet
slog samtiden med häpnad. I de mest olika ämnen gaf
han undervisning, ej blott i sina egentliga ämnen,
botanik, anatomi och fysik, utan äfven i kemi,
matematik, astronomi, byggnadskonst, teckning och musik. Och
detta kolossala arbete skötte han utan svårighet, nästan
som hade det varit en lek. Naturstudiet fördes in på nya
banor, och den lefvande andan i hans medicinska
undervisning visas tillräckligt däraf, att, då fakulteten
förut vanligen blott räknat två lärjungar, hade
antalet redan 1658 växt till femton, och två år senare till
attiosju. Ungdomen flockade sig allmänt kring den
hänförande snillrike läraren, och snart öfverstrålade hans
namn hvarje annat vid universitetet. Den inre svaghet,
som där under de senare åren genom själfsvåld och brist
på ledande krafter gjort sig gällande, tycktes försvinna,
sedan Rudbecks starka personlighet kastat sitt skimmer
öfver lärosätet. Det betraktades då nästan som
själffallen sak, att, när kanslern mot slutet af år 1661 gaf en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
