Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf lida nöd.1 Följande år trodde inan sig befriad från faran,
sedan Svedberg lyckats utverka en kunglig resolution af 2 april
1694, soui förbehöll de kungliga stipendierna åt ofrälse, men glädjen
räckte ej länge, ty redan följande år kom en kunglig
rekommendation för två unga herrar Uiiker, och konsistoriets föreställningar
hos kanslern, att detta stred mot konungens eget nyss gifna löfte,
uträttade intet, ty K. Maj: t förklarade den 6 juni 1695, att
Diik-rarne skulle hafva kungligt stipendium efter de adliga voro
besatta.-Mot denna sista resolution af konungen var egentligen intet att
anmärka, ty det var mycket riktigt, hvad rector illustris Olof
Gyllenborg följande år påpekade i konsistoriet 13 maj 1696, att äfven
bland adeln funnos de som voro af ringa medel och dock hade
vackra ingenia, hvartill Obrecht lade den erinran, att de af
adelsmän stiftade stipendierna äfven kunde sökas af ofrälse. Med
anledning häraf hemställde konsistoriet den 5 okt. 1696 hos kanslern,
att då det väl borde stå i de nya under utarbetning varande
konstitutionerna, att stipendierna äfven skulle stå öppna för adel, borde
på samma gång föreskrifvas, att dylika stipendieinnehafvare skulle
vara lika förpliktade som andra att aflägga vanliga prof för
bekommande af stipendium och bevista de exercitier, som ålades
stipendiater.
Vid sidan af de kungliga stipendierna uppväxte småningom äfven
enskilda, de sedan s. k. magnatstipendierna, de utgjordes af Bjelkes
och Gyllenhjelms 1629, Baners 1653, Helmfelts 1683, Ivåhres 1684,
Sparfelts 1695, Terseri 1703, Stieglers 1710, Hammarskölds 1711,
Wredes 1713 och Pipers 1719.3 Somliga representerade för den
tiden betydande kapitalbelopp, såsom Hehufeldts 34,000 daler smt,
Stieglers 33,000 och Pipers 20,000. Deras värde föll med tiden
genom myntrealisationerna och naturligen genom penningvärdets
sjunkande. Som exempel kan anföras, att det största Piperska
stipendierummet var då 325 dal. smt årligen eller nära hälften af en
professorslöu, under det att det nu utgår med blott 112 kronor.
Till sist bör i detta sammanhang erinras om, att såväl Karl XI
frikostigt understödt professorer och studenter med betydande an-
1 Kons. t. kanslern S maj 1691, Svedberg t. d:o 30 maj 1693.
2 Kons. prot. 10 april, kons. t. kanslern 8 maj, kons. prot. 10 juli
1695. När kanslern samtidigt uttalat sig för, att en hustru Brita
Persdotters minderåriga barn skulle få stipendium, afslog dock konungen detta
(20 juni 1695) såsom stridande mot konstitutionerna.
3 Pipers utföll tidigare, se Afd. 1, s. 396. Stipendieurkunderna trycktes
på kanslern G. Cronhjelms tillsägelse redan 1724 och utgåfvos sedan med
tillökningar 17G0 och 1795.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
