Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
liacle tur, genast tillträdde lönen, eftersom företrädaren dött i
tjänsten. För att afhjälpa denna ojämnhet tänkte sig konsistoriet en
utväg med s. k. ambulering af lönerna, d. v. s. att första lediga lön
skulle tillfalla i tjänsten äldste lönlöse professor och således
lönerna ej vara bundna vid viss tjänst. Men den framställning, som
det den 17 maj 1745 i detta afseende gjorde hos kanslern, lämnades
å högre ort utan afseende och tyckes ej ens blifvit upptagen till
behandling. För att i någon mån afhjälpa olägenheten skred man
på 1750-talet, som jag längre fram får omtala, till att söka skapa
en fond för två emeritilöner, men det blef blott ett palliativ.
Ännu 1756 kunde konsistoriet anmäla hos kanslern (6 mars), att fem
innehafvare af gamla professurer och den nytillskapade
kemieprofessorn samt lika många adjunkter sutto dels utan lön, dels med
otillräcklig sådan. Man förnyade ock i Rudenschölds tid1 försöket
att få en dylik ambulering af lönerna införd, men lika fåfängt. En
förklaring till regeringens tystnad i saken låg nog däri, att hon
genom att upptaga densamma skulle erkänt sig medskyldig till det
öfverklagade förhållandet, detta hade ju uppstått genom att
regeringen 1739 medgifvit professorers afskedstagande med
bibehållande af lön, tillskapat en femte teologieprofessur m. m., utan
att på något sätt sörja för, att dessas efterträdare försågos med lön.
Den s. lc. frihetstiden utmärker sig åtminstone i sin början af
ett lifligt och uppriktigt intresse för reformer på alla möjliga
områden. Nitet var utan tvifvel välment, likasom förvisso ett
verkligt behof af reform mångenstädes förelåg, sedan enväldet i mer
än en mansålder fastläst utvecklingen, men man gick ofta väl
hastigt till väga. Man var utan vidare på det klara ined, att det måste
reformeras, men gaf sig ofta icke tålamod att grundligt utreda,
hvari missförhållandena rotade sig och huru de skulle lämpligast
afhjälpas, utan att onödigtvis störa den jämna utvecklingen till
det bättre. Och som ofta sker, då det brinnande nitet för reform
icke uppbäres af motsvarande insikter på reformens område eller
ledes af en djup och allvarlig känsla af ansvaret, var man nog
färdig att rifva ned men ej lika klar med arten af det som skulle
byggas upp. Särskildt visade sig detta i oförmågan af att uppfatta
betydelsen af den historiska kontinuiteten i all utveckling. I detta
afseende hade riksfäderna af 1719 begått svåra och ödesdigra
misstag vid skapandet af det nya statssskicket, och man gjorde sig i
följande tid skyldig till samma fel äfven på öfriga samhällsområden.
Detta gäller icke minst om reformerna på undervisningens fält.
1 Kons. t. kanslern 17 april 1781 i Bih. 5, n. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
