Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
påstå, att fastän ban icke ägde den lyckan att kunna räknas bland
universitetets store och mest upplysta kanslerer, torde dock ingen
öfvergått honom uti otröttadt nit för akademiens bästa och
tillväxt, uti uppriktig välmening och kärlek för alla.
Tre veckor efter Ehrenpreuss’ död skred konsistoriet till val
af efterträdare den 15 mars 1760. Valet föll enhälligt på den lysande
kanslipresidenten Anders Johan von Höpken, Hattpartiets störste
man och för utomstående partiets mäktigaste personlighet. Intet
antyder, att kronprins Gustafs namn denna gång varit i fråga,
möjligen har Adolf Fredrik låtit veta, att ban såsom vid förra valet
1751 fann sonen ännu för ung. Och den 21 mars bekräftade K.
Maj:t konsistoriets val.
Det är icke godt att fälla ett säkert omdöme om en så märklig
man, utåt alltid glänsande, inåt ofta dunkel, nästan oåtkomlig.
Den uppfattning, hvaråt jag nu ger uttryck, får ock stå för min
räkning. Medveten om sitt snille, tidigt höjd till skyarna och lyft
till maktens tinnar, hyste Höpken en hög tanke om sig själf, och
hans väsen fick däraf en icke alltid tilldragande prägel af
högdragenhet. Men själfkänslan gjorde honom ock otålig inför kritik
och motgång, däraf de bittra omdömen ban alltför ofta fällde om
oliktänkande. När ban så halft frivilligt, halft ofrivilligt lämnade
statsrodret och snart fann sig skjuten åt sidan samt tillika
uppdagade alla de vådliga bristerna i det regeringssätt, som han själf så
starkt bidragit att utveckla, blef han missmodig och såg allt i svart
samt dömde personer och deras motiver orättvist. Därför har ban
ock, ehuru rikt begåfvad och högt bildad samt med uppriktig
kärlek till vetenskapen, ej förstått att rätt uppfatta
universitetsförhållandena, utan allt för ofta bedömt såväl dem som universitetets
män med icke ringa ensidighet. Till ej ringa del inverkade
naturligen här, att ban som andra på hans tid såg allt från
partimannens synpunkt, men det har äfven i ej oväsentlig mån berott på
en bristande djupare kännedom såväl om den högre undervisningens
art och kraf i allmänhet som särskildt om Upsala universitets
historiska utveckling. Han har, som det förefaller, trots sitt
verkliga intresse för vetenskapernas främjande haft föga förståelse och
intresse till öfvers för den egentliga undervisningen; den stora
betydelsen af lärarens undervisningsverksamhet låg honom ej klar, och
det dagliga och dock så betydelsefulla slitet i en sådan föll
säkerligen alldeles utom hans synkrets; svagheterna däremot så i det ena
som det andra slogo genast i ögonen på en man med hans kritiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
